… är att sommaren återuppstod under dagens lunch – en laxsallad från himlen (eller Panini som är dess officiella namn), att benen inte längre känns som stumma styltor, att det är fredag och framför allt – att jag om ett par timmar andas Dala-luft.

Sämst just nu: att nacken fortfarande plågar mig (även om jag nu kan vrida huvudet åt vänster igen).

Regn. Eller ja, som semesterväder är det ju rätt värdelöst men som löparväder är det guld!

Sämst just nu: Mina stumma och dumma vader. När sex kilometer känns som det dubbla gråter jag inombords.