Vilken perfekt vecka vi har haft i Portugal tillsammans med alla resenärer! Vi på Wellness är så tacksamma över att ha möjligheten till att få göra det här med våra läsare. För vi kommer så betydligt närmare varandra och får tips och idéer på vad vi ska ändra och förbättra med tidningen.

Sedan att vi har ett underbart gäng ledare med oss är grädden på moset! De har inspirerat, föreläst och lärt ut massor av saker. Vi känner oss evigt tacksamma! Så tack till alla positiva läsare och ledare för den här tiden.

Det är med vemod som vi sätter oss på planet. Men vi hoppas att sommarvärmen som har varit hemma i Sverige håller i sig så att vi kan blunda på balkongen och tänka att vi står ute på plankan i Portugal.

Som tur är återvänder vi hit i oktober, så nu börjar nedräkningen!

Kram från Daniela och Nina på Wellness.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Här kommer en till resenär som vill berätta om resan – läs Veronicas berättelse!

Vad ska man hitta på när mannen i ens liv ofta reser iväg på golfresor med sitt killgäng. Jo, man reser själv! Så jag Veronica från Tullinge bestämde mig för att göra det.

Jag satt och surfade runt på nätet och letade träningsresor och hittade via Wellness en resa till Portugal, började med att kolla in bilder på tidigare Wellnessresor och gillade det jag såg. Men då började tankarna snurra i huvudet, är detta för mig? Småmullig, otränad och rökare! Men jag vill ju vara en person som tränar och prioriterar det, inte vara rökare och tänka på vad jag stoppar i munnen.

Tänk om alla på resan är supertränade och då skall jag komma med dåligt flås och ta en cigg efter passen. Nä nu får jag tänka om, göra om och göra rätt. Bokade resan, sa inget till någon på en vecka och hade en liten klump i magen. Resa själv utan min familj (man och fyra barn) för första gången och sluta röka! Började med att tala om det för min man, som blev lite paff och sa ”men jag vill också” och jag svarade ”inte en chans, detta vill jag göra själv. Skall jag sluta och röka måste jag göra det helt själv. Då kan jag vara sur och tvär hur mycket jag vill”.
Nu har jag varit rökfri snart i en vecka och det går så bra, så bra att jag blir lite misstänksam. När kommer smällen när skall jag bli sur, tvär och rastlös? Jag har till och med kunnat dricka lite öl och vin och det har fungerat. Jag vet att den stora utmaningen kommer när jag kommer hem, men då får jag plocka upp allting som jag har fått med mig härifrån.

Första kvällen i matsalen var lite pirrig, vart skulle jag sätta mig? Vid ett kompisgäng där 3-4 tjejer åker tillsammans, där känns det lite svårt att komma in eller vid ett par som bara har ögonen för varandra. Men till min glädje såg jag att det var flera som åkte själva precis som jag. Det vara bara att slå sig ner och vi blev ett gäng som har hållit ihop under veckan. Vi stöttar och puschar varandra att gå på pass och vågar utmana varandra att testa nya träningsformer. Jag har lärt mig hur man joggar på bästa sätt och att stavgång inte är töntigt! Så nu när jag kommer hem skall jag ut och gå stavgång med min man.

Många rökfria pussar från Veronica
Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Att träna i grupp kan vara så roligt! När vi står där allesammans redo att köra i gång ett nytt pass så är det en härlig känsla. Vi alla är där för att lära oss och utmana våra kroppar. När vi sedan kan synka våra rörelser till musiken och tillsammans skapa ett mönster blir känslan ännu härligare.

Dans och somamove är två perfekta exempel på det! Vi bildar en egen liten dansgrupp och kör våran grej. En klapp på axeln och en tumme upp från någon annan på passet gör så mycket. Vi är som sagt där för att lära oss. Så det är viktigt att inte se det som att man jämför sig med de andra, utan man ska ta tillfället i akt att lära ut av varandra i stället.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

På varje Wellnessresa brukar vi ha ett lopp som går under namnet ”Pricka tiden”. Sträckan är cirka fem kilometer lång och alla deltagare får själva välja hur de ska ta sig runt. Det hela går ut på att man innan loppet ska gissa hur lång tid det kommer att ta innan man är i mål. Så det handlar inte om att springa snabbast. Utan man kan gå med eller utan stavar också.

Väl i mål får alla massor med pepp, vatten och svettiga kramar. Vinnaren vinner äran, den stora pokalen och alla pengar. För innan start satsar alla 1 euro var som blir en härlig prispott!

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Det är många som är sugna på att dela med sig av sina tankar om veckan – läs Ylvas berättelse!

Mitt namn är Ylva och jag är en av deltagarna på Aftonbladet Wellnessresa här i Portugal, april 2014. Fick chansen att gästblogga och jag tar gärna den chansen!

Jag tycker om tydliga träningsmål som är utmanande, roliga, möjliga att uppnå och värda att fira.

Ett av mina mål för 2014 är att springa tolv lopp på tolv månader; WinterRun, Premiärmilen, SpringCross, Kungsholmen Runt, Vårruset, Stockholm Marathon, Blodomloppet, Tjejmilen, Fjällhalvmaraton, Midnattsloppet, Lidingöloppet och Tunnel Run. Ett mål som ger chans till tolv firanden och som bidrar till att hålla träningsmotivationen uppe under lång tid.

Lopp för mig är joggningens och löpningens folkfest. Med nummerlapp på magen blir du framhejad av publik och medtävlare. Du blir peppad att klara av nya stordåd, om det så är att slå ett rekord eller att för första gången ta dig runt en uppmätt bana. Med musik, publikstöd och happenings längs vägen kan du ta din löpning till en högre nivå och får chans att njuta av uppmärksamhet och stunden. Du får stå med darriga ben på startlinjen och känna nervositet. Du får gå i mål med uppsträckta, stolta armar och du får guldmedalj, banan och sportdryck och kan njuta av känslan av att ha presterat! Att delta i lopp att våga göra löpning till en lagsport; du blir lika trött och lika nöjd som tusentals andra idrottare. Du får känna trötthet och utmattning och får en chans till välförtjänt firande och vila. 

Stockholm Marathon är det lopp i år som jag ser fram emot och fruktar mest. Länge har sträckan 4,2 mil känts som en omöjlighet för mig att jogga eller ens promenera. Jag har lite olika långa ben, lite svag coremuskulatur, ganska kort löpsteg och är inte någon jättetalang när det gäller idrott och rörlighet. Men ingenting är omöjligt och genom att springa lite längre, lite oftare och ibland lite långsammare (!) har jag insett att även den distansen kan vara genomförbar.

Uppladdningen inför maraton och de övriga loppen innebär för mig regelbunden effektiv träning utan särskilt stor tidsåtgång. Varje vecka blir det kortare lunchjogg med kollegor på onsdagen, basketträning eller kvalitetspass/intervallöpning på torsdagen, långdistanslöpning och lite styrkeövningar hemma på helgen. Däremellan sysslar jag med jobb, mat, umgänge, vila och allt annat som är roligt, viktigt eller måsten.

Till vardags tar träningen alltså inte så mycket av min tid. Men inför de kommande loppen ville jag vika en hel vecka åt fokuserad träning, lära mig mer och få extra motivation och inspiration. Wellnessresan med Aftonbladet och Springtime Travel är den chansen och hittills är jag mer än nöjd. Knappt tvåhundra glada och intressanta människor från Sveriges alla hörn är på plats i Portugal för att leva och semestra enligt den magiska triangeln TRÄNING-KOST-VILA. Jag är en av dem.

Vi yogar, går stavgång eller springer på morgnarna – äter hotellfrukost – tränar styrka, kampsport eller funktionell rörlighet – äter lunch på stranden – dansar, springer eller går stavgång – äter middag på hotellet – lyssnar på intressanta föreläsningar kring kost, träning och hälsa – och umgås, solar samt sover.

Många reser ensamma, en del reser i par, en del reser i grupp… Men tillsammans är vi ett sällskap som har roligt, kopplar av, rör på oss så mycket eller så lite vi vill och lär oss mer om fysik och träning. Ledarna är bra, maten är näringsrik, hungern är stor och aktiviteten är hög! Vi har bland annat varit i bergen och rört oss i underbar grönskande miljö med en härlig grupp människor; stavgångare, löpare, vandrare. Allt i en salig röra med bra ledare, färgglada kläder och givetvis världens godaste glass efteråt!

Jag känner mig upplyft och laddad av den energi som jag hittills har fått under Wellnessresan. Den energin tillsammans med min tidigare uppladdning och träning gör att jag är säker på att jag kommer att klara av mina tolv lopp och däribland även Stockholm Marathon.

Låt oss fira redan nu! Klapp på axeln och ”well done”. Är det något jag har lärt mig så är det att det aldrig är fel att ta ut glädjen i förskott… Det värsta som kan hända är att man har varit glad i onödan. Glad tolv gånger i onödan!

Tjing!/Ylva
Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Aldrig någonsin, inte ens i min vildaste fantasi, hade jag kunnat föreställa mig att jag skulle klara av att göra en armhävning när ena handen är på en kettlebell. Men jag gjorde det! Och inte bara en, utan flera. Inga knän var i, utan här snackar vi hardcore – jag stod på tårna.

Detta tror jag är något som alla resenärer i Portugal har fått upplevt – att vi klarar av så mycket mer än vad vi tror. Träning ger resultat och jag tränar för att vara stark. Något jag absolut inte vill känna är att jag inte orkar köra en tung skottkärra eller bära massor av matkassar. Med en stark kropp blir vardagslivet betydligt enklare!

Så ge inte upp! Fortsätt träna och kämpa på och du ska se att det lönar sig.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Något vi får mycket av i Portugal är mil i benen. Vi hoppade in i bussar i dag som tog oss upp i bergen. Väl uppe på toppen greppade några stavar, andra snörade åt löparskorna och vissa knatade på.

Bland vita små hus, stigar och getter lät vi våra springare göra sitt. Det var faktiskt mycket lättare gjort än sagt… För de travade på av sig själva eftersom man glömde bort hur långt det var och hur många backar det fanns. Det kändes underbart att få se något nytt och verkligen uppleva landet. Frisk luft och fin utsikt är som balsam för själen!

Vi alla tog oss i mål oskadda och där väntade glass i stora lass. Glass har nog aldrig smakat så gott! För vissa av oss blev det till och med två…

Efter bergspasset sved det i benen, men på ett skönt sätt. Underbart att få komma tillbaka till hotellet och fortfarande känna att man hade ork kvar i benen till att köra flera pass.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Yoga i all ära, men att få utöva det någon annanstans än i en trång träningslokal är ett plus. Tro mig, känslan förstärks enormt. Sicken tur vi har då som kan bege oss ut till stranden för omväxlingsskull. Med blicken mot havet kan man verkligen finna lugnet.

Så en timmes yoga på eftermiddagen är ett perfekt avslut på dagen. Sofia Brorsson är det som håller i klassen och hon gör det bra. Hunden och kobran och alla andra djur behärskar vi nu väldigt bra. Voff! Nej, jag menar såklart namaste!

Och du, vill du se fler bilder från stranden och plankan ska du spana in Wellness instagram. Wellness_ab heter vi.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Det är dags för en resenär att få gästblogga – läs Andreas berättelse!

Hej hej på er, alla fina bloggläsare!

Det är eran nu helt klart bästa gästbloggare hittills som sitter och har bestämt sig för att just gästblogga. Jag tänkte börja med att berätta lite om mig själv. Andreas Eldh är vad jag heter, jag är en 18-årig snubbe som bor norr om Stockholm i förorten Sollentuna. Jag går just nu sista året på gymnasiet på en skola som heter Consensum och min inriktning är friskvård. Det jag på min fritid lägger mest tid på är att spela innebandy och att äta kebab, innebandyn spelar jag i Täby FC, och kebaben äter jag 9 av 10 gånger på Cafe Park i Sollentuna.

Det jag tänker berätta är hur jag med hjälp av kebab och innebandy kan leva mitt liv fullt ut och alltid må bra och alltid vara glad. Det ligger till så här att min vardag är ganska så fullspäckad ut av olika träningspass för att hålla formen så hög som möjligt. Under innebandysäsong så står jag på innebandyplanen cirka 6 gånger i veckan, oftast uppdelat på 4 träningar och 2 matcher. Utöver det så tränar jag mycket löpning och för det mesta inriktat på snabbhet för att få upp min explosivitet. Den är i det sämre slaget om man jämför med min kondition kan jag säga. Nu till det som gör mina dagar till en bättre dag. Kebab, denna underbara maträtt som får mig att verkligen leva. Den finns alltid där, spelar ingen roll om man är glad eller ledsen, snygg eller ful. Ja, den är alltid där och redo att bli uppäten. Kebab äter jag cirka 5-7 gånger i veckan, och det har jag gjort i snart 4 år. Man kan nu faktiskt säga att det är som min bensin, det som får mig framåt. Så för att sammanfatta det ni nyss har läst. Har man några saker i livet som man verkligen älskar att göra/utöva så ska man verkligen göra det. Prio ett in life är ändå att man ska må bra, lite kebab kan man alltid springa bort. Jag kan även säga att de dagar jag inte ätit kebab och ställer mig på innebandyplanen så finns det inte på kartan att jag kan komma upp i den nivå jag har i mig dom dagarna då jag ätit kebab.

Nu till hur jag kan sitta här och skriva detta inlägg. Ja, för det första så är det ju för att det är just Wellness som håller i den här veckan. Hade kunnat bli lite knivigt om så inte hade varit fallet. Men det jag får göra nu är någonting som inte alla får möjligheten till att göra. Jag har fått åka med Spring Time till Portugal för att ägna en vecka åt att träna och även hålla i ett pass för en grupp deltagare på ett träningshotell. Det hade inte varit möjligt om det inte varit för min stjärnlärare Jyrki Päivärinta som fixade så att jag med några klasskompisar kunde rulla hit en vecka.

Med detta sagt så säger jag puss och kram och hoppas att ni fortsätter att läsa Wellnessbloggen!

/Kebabkungen

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Jag kan garantera att alla läsare som är med Wellness i Portugal kan dela ut en tjottablängare mellan lysmaskarna så att ni får åka pling-plong-taxi till plåsterhuset om ni så vill. För varje dag lär thaiboxaren Jörgen Kruth ut kampsport. Inte illa att få ha honom som PT! Så säg inte att jag inte har varnat er…

Foto: Margareta Bloom Sandebäck