Från det här:

Till det här:

Hugaligen!

Dagar som dessa gäller det att ha något riktigt trevligt att se fram emot. Även om soffan, en spännande film och en kopp te lockar så är det faktiskt kvällens löpning som jag längtar mest efter. Jag blev så peppad av hur bra lördagens runda kändes så oavsett väder kommer jag att springa milen igen. 

Ser jag tillbaka på förra veckan inser jag att det var en ganska lagom vilovecka. Välbehövligt efter Boot campen, men nu tänker jag lägga i en extra växel. Därför ska jag försöka klämma in sex träningspass den här veckan. Och då tänker jag inte räkna med promenaderna till och från jobbet, eller andra promenader. Nej nej. Svett ska lacka, mjölksyra ska flöda och intensiteten ska vara hög. Förutom på det yogapass som också är inplanerat. Annars är planen att varva löpningen med hederlig styrketräning, sen står valet mellan tabata, spinning och crossfit.

Så då kommer ju den självklara följdfrågan… är ni med mig?!

Vissa dagar är man inte på topp, så är det ju bara. Visst, man kan försöka vända en dålig dag till en bra, men ibland kan man ju faktiskt inte påverka saker och ting själv.

Men om det är något som ändå alltid kan påverka mitt humör i rätt riktning så är det träning. Jag kan vara hur nere som helst när jag sätter i gång, men när jag går därifrån pekar mungiporna uppåt.

Yoga får bli min glädjekick i dag. Vilken är din bästa träning när livet är tufft?

Foto: Gustav Gräll

Det är lätt att tro att efter en veckas Boot camp är man i toppform. Att man lätt kan köra ett pass på gymmet och slippa träningsvärk efteråt.

Icke.

Det var ett par mycket stela ben som släpade mig fram på Stockholms gator i morse. Och nyss, när jag brände av ett träningsprogram i studion, skakade armarna så att fotografen trodde att jag inte tränat på ett tag…

Ja ja. Så kan det gå när man vilar några dagar. Så jag tänkte dela med mig av passet i fall någon vill testa och se om den upplever samma effekt.

Jag körde tillsammans med sambon och vi delade upp övningarna två och två. Medan han gör den första gör jag den andra och så byter vi mellan de två, utan att vila, i två till tre set. Hoppas ni förstår, annars får ni hojta i kommentarsfältet. Så här såg det i alla fall ut:

Rodd i maskin + tricepsdips på bänk

Flyes + bicepscurls

Plankan med knäkickar mot armbågarna + snabba steg på step up-bräda

Knäböj + utfall

Utfallshopp + knäböjshopp

Situps + omvända situps

Visst, Sverige känns kyligt just nu men att krypa in i varma koftor, halsdukar och mössor tycker jag är hur mysigt som helst. Jag älskar hösten. Särskilt när bästa vännen är i stan, söndagen dränktes i sol och bjöd på ett besök på Fotografiska och Nick Brandts fantastiska fotoutställning (ni måste se den!).

Och måndagskvällen är inte sämre, det vankas fika och catch up med gamla studievänner. Att vila från träningen har aldrig känts mer rätt. Och välförtjänt.

Ännu en dag utan träning, men i alla fall med en mil i benen och invigning av en ny vindjacka från Craft. Den både andas, värmer och kyler och jag älskar den redan!

I dag fick jag dessutom sällskap av min vän Helena på promenaden och vi avslutade med räkmacka och kaffe/öl vid vattnet. Den här sortens söndagar när vädret tillåter uteluncher tar jag gärna fler av. 

Nu har jag fått så mycket frisk luft att jag nog måste blunda en stund på soffan. Kanske hela kvällen till och med. Hoppas ni har en skön afton!

Hösten är fantastiskt vacker just nu, så jag ska väl inte klaga. Men eftersom jag endast har ägnat mig åt promenader sedan i söndags börjar jag bli less. Ja, inte på solen, löven eller den friska luften, men på att gå.

Jag vill ha endorfiner och svett. Jag vill springa!

Hostan och snuvan tycks dock inte ha några planer på att försvinna, så jag lär väl få traska i ett par dagar till.

Vad tränar ni i helgen?

Okej, nu är jag less på den här förkylningen och längtar efter att få träna igen. Rastlösheten kryper runt i kroppen. I kväll blir det en långpromenad oavsett nysningar och snor.

Annars så är det lämningstider här på redaktionen. Superredigerarna Ansi och Sofia jobbar för glatta livet med de sista sidorna och därmellan varvar de med pausgympa – Krucifixet. Ett måste för alla datanördar som inte vill ha gamnacke.

För det första: grymt jobbat alla underbara läsare som sprang med oss i dag. Vilken energi ni smittade av er med. Härligt!

För det andra: den där Abborrebacken är inte så himla farlig. Det var snarare Karinbacken som kommer efteråt och starten (så sjukt trångt) som var det värsta under loppet.

Men annars hade vi då de bästa förutsättningarna. Cirka 16 grader, lätt vind och strålande sol.

Men starten… oj vad mycket människor som skulle trängas på den 2 meter breda skogsvägen. Jag blev lite förvånad över att så många använde armbågarna för att ta sig fram, för det hjälpte liksom inte.

Dessutom strulade min pulsklocka till en början så jag var osäker på hur mycket tid jag missat. 

Men efter ungefär tre kilometer började folket äntligen skingras och stegen kunde tas ut ordenligt. Spåret var riktigt fint, omgivningen vacker och kroppen kändes pigg. Men hjärnan var inställd på att det snart skulle bli riktigt tufft.

Så när den där Abborren dök upp blev jag lite förvånad över hur lätt det gick. Visst, den var brant. Och lång. Men inte alls så jobbig som jag trott.

I nerförsbacken efter fick jag håll och kunde inte dra på så fort som jag ville. Det släppte efter någon kilometer och jag hann precis återhämta mig innan Karinbacken dök upp. Vaderna gillade den inte alls, men med hjälp av några tjejer i mitt team så höll vi farten. 

Hjälpte gjorde även alla människor som stod bredvid och hejjade. Under spurten den sista kilometern var det dem som lyfte humöret och gav extra krafter. När jag kom in på upploppet hörde jag speakern ropa att tjejerna framför mig var inne på 49 minuter och de sista metrarna kändes ofantligt långa.

Målet klrarade jag, men på håret lär jag väl medge. Visst är jag nöjd men jag kan ändå inte låta bli att önska att jag placerat mig lite mer strategiskt till vid starten. Om det nu går. Tiden blev i alla fall 49.42.

Tack alla tjejer i ”Team Johanna”. Hoppas ni har firat ordentligt. Nu sätter vi upp nya mål, eller hur?!

I mål med energistrålen Anna (som dessutom är en av våra fantastiska instruktörer på Wellness Boot camp som vi åker på om två veckor – det finns ett par platser kvar!).

Under 50 minuter – yes!

Trött och slut, men fasligt nöjd. En utförligare rapport kommer senare. Nu ska här firas!

Åtta timmars sömn, gröt i magen, pulsklocka på och bananer i väskan.

Nu ska jag bara plocka ut startlappen och möta upp Julia och alla härliga löpare i våra Wellness-team.

Äntligen är det dags för Lidingö-tjejlopp. Vi ses i spåret!