Frukost à la en fantastisk fredag (den 13:e dessutom… baah).

Jag laddar för ett långpass löpning och då räknas dagens alla mål som lika viktiga. Men inte minst det första. Det sätter liksom standarden för dagen. Och med yoghurt, hemgjord musli med mandlar och tranbär, hallon, knäckebröd från Dalarna toppat med ägg och kaviar kan det inte gå fel.

De senaste månaderna har min hall svämmat över av löpardojjor då jag har testsprungit och synat vårens nyheter i sömmarna. 

Med vissa uppstod kärlek vid första ögonkast, medan andra behövde mer tid. Och somliga var tjusiga och sköna men hade en del irriterande egenskaper…

Resultatet samt tips och råd hittar du i senaste numret av Wellness. 

För dig som funderar på ett par nya skor – som du inte främst tänkt springa i har vi också radat upp vårens snyggaste pjucks. Här har mina fötter och ben också ett finger med i spelet. Läckert…

Kärlek vid första ögonkast uppstod även här – en kulla har svårt att motstå ett par färgsprakande träskor. 

Påsken är slut men i dag finns det en riktigt god karamell i butik!

Stor intervju med dalkullan Malin Olsson, ett träningsprogram för hela kroppen, frågor och svar om träning med Annika, kolhydratfattiga recept, jag har testat Bodyart, snygga vårskor samt ett gäng sköna stretchövningar, tips, råd och mycket, mycket mer!

Och du! Du vet väl att du kan prenumerera på Wellness! 

Jag har ju klurat på en utmaning av det längre slaget ett tag. Vägt för och emot. Finns tiden? Finns lusten? Och så det här med att jag inte gillar lopp egentligen.

Men det här har känts som en sån där grej man (jag) bara borde göra.

Så när vännen, vars gymkort vädras ungefär var tredje månad (förlåt Emma), tog sig an en annan utmaning blev jag inspirerad. När det dessutom inföll på min morfar, krutgubbens, födelsedag, såg jag det som ett tecken.

I september springer jag Lidingöloppet 30 kilometer. Gulp…

Efter en träningsresa är det en viss känsla som dominerar i kroppen: att man är odödlig. Visst finns där också en trötthet men man vet att om musklerna bara får vila någon dag så kommer de bli starkare och uthålligare än någonsin. Om man inte drar på sig en förkylning vill säga. Jag har duckat den, hoppas jag, genom ofantliga mängder sömn de senaste två dygnen. 

Så i dag när Stockholm bjöd på 6 grader och sol var det bara en sak jag ville göra. Springa.

Och jag som alltid är bekväm av mig och helst springer i närheten av hemmet var inspirerad efter Turkiet. Jag ville se något annat än de vanliga slingorna. Jag hamnade på Djurgården, med resten av Stockholm, men det gjorde inget. Det blev en underbar löprunda, flack och fin, och jag kunde maxa varenda steg. Jag ville aldrig sluta. Så jag sprang hela vägen hem och slutade på 13,5 kilometer.  

Om jag summerar veckans löpning blir det närmare 55 kilometer. Det känns riktigt bra och jag assar mig själv genom att göra piruetter hela vägen ner i soffan.

Just ja, lite sent, men glad påsk på er!

Att komma hem till Sverige var inge vidare måste jag medge. Från 25 grader till snöslask och blåsväder. Men i stället för att älta att våren försvunnit tänker jag på den underbara veckan som passerat. 

Så vi kör en bildkavalkad – ett par svettiga från värmen och ett par från sista kvällen, prisutdelningen och middagen.

Tack alla fina för en toppenvecka. Hoppas vi ses igen, snart!

Foto: Tobias Lundgren och undertecknad

Sista dagen här i Turkiet. Jag slog upp mina blå alldeles för tidigt så morgonpromenaden tog jag helt ensam innan de andra vaknat. Fick möjlighet att insupa allt en sista gång, smälta alla intryck och bara njuta. Vilken fantastisk vecka det har varit!

Som jag kommer att sakna detta.

Bergspasset. Som jag sett fram emot det. 

Turen inleddes med Abborrbacken gånger fem och avslutades ungefär på samma vis. Upp, upp, upp. Men under allt slit och jobb fick vi belöningen – magisk miljö.

12 härliga kilometer blev det för mig. Vissa tog en längre slinga. Somliga ofrivilligt, men alla hittade tack och lov tillbaka.

Vi gör om det i morgon igen va?!

Maten på det femstjärniga hotell vi bor på är verkligen ett kapitel för sig. Det finns allt. Och då menar jag ALLT!

Det står alltid minst sju stora bord uppdukade med detta allt. Både till frukost, lunch och middag. Ett bord med bara bröd. Typ 20 000 olika brödsorter. Ett bord med grönsaker. Ett bord med sås. En snubbe står och steker ägg åt alla som vill ha. En annan grillar kött. Sjukt!

Är man velig, så till den milda grad som jag är, blir man glad när det finns pasta carbonara i ett hörn. Så kan man bara ta det utan att ens titta åt de andra borden och slippa välja mellan allt. Ja, ni förstår ju vilka i-landsproblem vi kämpar med här nere.

En smula karaktär är i alla fall bra att ha när man passerar dessertbordet.

All mat är supergod också, verkligen. Men den väcker så många frågor… hur många kockar jobbar här? Hur mycket jobbar dessa kockar? Vad gör de med all mat som blir över? 

Och framför allt, hur lång tid tar det för personen som ägnar sig åt att karva nya figurer till varje middag att få dem klara? 

Foto: Tobias Lundgren

Underbara fantastiska Mia. Jag har träningsvärk i magen efter hennes föreläsning. Hon är en ståuppare och mental tränare i ett. Vi har i afton övat oss bland annat på att assa (att förstärka situationer som man lyckats med genom segergester). 

Så nu går jag runt på hotellet och gör high five med mig själv för dagens pass jag höll i. Jag är stolt. Över både mig själv och alla fantastiska kämpar.

Foto: Tobias Lundgren