Jag vet inte om min fotisättning är åt skogen men så här såg mina vader ut när jag kom hem efter dagens åtta kilometer.

Ingen annan ute i spåret var ens i närheten av att vara lika lerig…

… gör jag inte just nu. Jag har haft två dagars skön vila. Kvällarna har bestått av andra nöjen som att äta middag, dricka vin och fira med min kärlek, se klart femte och sista säsongen av ”The Wire” (snyft) och gå på bio.

”In time” är klart sevärd för dess budskap och snygga scener, men jag blev oerhört provocerad av vissa overkliga detaljer. Inte det att alla människor slutar åldras efter 25 och har en inbyggd klocka i armen. Nej, nej, det mest otänkbara i min värld är höjden på Amanda Seyfrieds klackar. Hon borde rimligvis ha vrickat fötterna minst 50 gånger under inspelningen.

Ja, ja, nog om det.

I dag ser jag fram emot att både få svettas själv och att få drilla Boström på gymmet.

Bland det roligaste med mitt jobb är att knåpa ihop träningsprogram. Då får mina kunskaper som PT verkligen sättas på prov. När övningarna sedan ska fotas agerar jag ju modell och får en gnutta träning på köpet. Fast oftast bara på ena sidan av kroppen och då mest statisk sådan. Speciellt då jag är helt värdelös på att spärra upp blicken när blixten avfyras. Jag blundar alltid på fyra av fem bilder.

Dessutom, när jag jobbar med en så grundlig fotograf som Magnus här, då blir det en hel del: okej, håll i några sekunder till bara, eller, kan du göra den igen men från en annan vinkel.

Men noggrannhet är bra. Oerhört bra. Jag avskyr slarv och fel. Särskilt hos mig själv. Därför försöker jag vara petig med tekniken i övningarna. Även om fotograferna tycker jag är svinjobbig som vill kolla att ryggen är rak, benen lätt böjda och hantlarna på rätt ställe efteråt.

De här övningarna dyker upp i nästa nummer, ute 9 januari. Och nu har du chansen att påverka. Vad skulle du vilja se för träningsprogram i Wellness framöver?

För att variera min löpning hade jag planerat in intervaller till kvällen. Distanspassen måste varvas med andra rundor, både för utvecklingens och för motivationens skull.

I alla fall. Tunga, jobbiga backintervaller var det bestämt. Vågade mig dock inte in den kolsvarta parken, utan hittade en annan ganska lång backe med skaplig lutning intill hus, lampor och bebyggelse.

Sagt och gjort. 15 gånger spurtade jag med stora kliv upp för den där backen. Mjölksyran kände jag inte av alls, i stället brände det i lungorna av den kyliga luften och blodsmaken anades redan efter femte rundan.

Men det var en ganska härlig kombo ändå. Det är roligt att utmana sig själv. Ja, jag tycker faktiskt att blodsmaksträning är roligt. Förbaskat roligt till och med. Det ska kännas att kroppen får jobba. För känslan efteråt, när man får kliva in i värmen, trötta ut bålen med ett gäng övningar och sedan belöna sin käre kropp med lite stretch, den är otroligt fin. 

Den här runda lilla rysskulan är anledningen till att jag har träningsvärk ända från vaderna upp till axlarna i dag. Det är ganska skönt när jag sitter vid skrivbordet (sträcker på mig automatiskt) men inte när jag ska gå i trappor (måste ta stöd av räcket som en gammal tant).

Jag har inte tränat med kettlebells så värst länge så än är alla övningar utmanande och varje gång jag är på gymmet inkluderar jag dem på ett eller annat vis. Helst skulle jag vilja ha en hemma också, men är rädd att det inte går in fler pinaler i lägenheten just nu.

Har du massor av plats hemma finns det faktiskt ett gäng kettlebells att adoptera från shopen!

Jag vet inte om det var för att jag var vrålhungrig efter gympasset, om det är för att min sambo är en fenomenal kock eller för att jag inte upptäckt hur bra saker smakar som innehåller kapris tidigare. Men alltså kvällens middag.

Herregudarsskymningarjagdörsådjävlagott.

Jag kan inte beskriva den här kaprissåsen på något annat vis än så. Eller helt enkelt med att den bara var helt sinnessjukt god! Bilden gör den inte alls rättvisa. Ni måste testa!

Blanda ihop dessa ting här och ringla såsen över en färsk ugnsbakad lax, bladspenat och typ mathavre.

2 dl smetana

En halv liten burk kapris

1 kruka bladpersilja, hackad

Lite saft från en citron och två-tre nypor salt.

Varsågoda!

Barnkakor blev de kallade i går, men jag kan lova att de gick åt.

Jag kan också lova att efter två timmars promenad i höstburret smakar de ljuvligt tillsammans med en rykande het kopp te.

Hoppas ni har en skön söndag!

Ja, det är precis vad doften av smörstekta kantraller är. Svårslaget. Tillsammans med pasta och riven parmesan utgjorde de måltiden som jag stoppade i magen efter dagens löpning.

Löpningen var hyfsat nära svårslagen den också – för att vara den här lite halvtaskiga veckan. Jag har varit trött, stressad och inte alls på topp humörmässigt (den tiden i månaden) och när dessa faktorer sammanstrålar får alltid träningen ta ett steg tillbaka. Jag har prioriterat bort den för att få sova, vila, hinna ikapp och varva ner.

Välbehövligt, men kanske inte det smartaste valet ändå. Oftast är det ju träningen som också ger energi. Så i dag tog jag mig äntligen tid. Men när tiden är knapp struntar jag i pulsklocka och eventuella målsättningar. Då springer jag bara på känsla och låter den styra benen. Så i stället för att dagens löpning blev si och så många kilometer, blev det 65 minuters andningspaus och tankerensning. Gött!

Nu ska jag ägna mig åt något helt annat som också är gött. Och svårslaget. Nämligen bakning.

Det är ganska lustigt att se sig själv förvandlas till en tecknad filur. Likt?

Så här kan ens arbetsuppgifter se ut om man är layoutare på Wellness. För mig har den här torsdagen bestått av möten, deadlines, möten, planering, rodda kläder till en fotografering och skriva, skriva, skriva.

När jag törs lämna det här skrivbordet med gott samvete det vete tusan. Men jag vet att jag kommer stappla direkt hem till soffan.

På önskelistan till jul: fler timmar på dygnet.

Jag vet inte om det var den lilla soliga stunden på taket eller kvällens ofrivilliga powernap som gjorde susen. Troligtvis det senare. För när min frisör masserar mitt huvud samtidigt som ryggen knådas av en massagestol kan då inte jag hålla mig vaken. Och efteråt var jag pigg nog för att ta vägen förbi gymmet och fördriva en hel timme innan jag knatade hem. Testade några nya övningar och det känns redan i magen (de kommer dyka upp i Wellness framöver!).

Efter en utmattande rond i köket är jag nu helt slut. Och med en gnutta alkohol i blodet i form av årets glögg (som i och för sig även innehåller koffein men det ignoreras för den är så satans god) räknar jag med att slockna tidigt i kväll. Ska bara försöka hitta energi nog för att släpa rumpan från soffan till sängen också.

Gonatt!