Ännu en dag utan träning, men i alla fall med en mil i benen och invigning av en ny vindjacka från Craft. Den både andas, värmer och kyler och jag älskar den redan!

I dag fick jag dessutom sällskap av min vän Helena på promenaden och vi avslutade med räkmacka och kaffe/öl vid vattnet. Den här sortens söndagar när vädret tillåter uteluncher tar jag gärna fler av. 

Nu har jag fått så mycket frisk luft att jag nog måste blunda en stund på soffan. Kanske hela kvällen till och med. Hoppas ni har en skön afton!

Hösten är fantastiskt vacker just nu, så jag ska väl inte klaga. Men eftersom jag endast har ägnat mig åt promenader sedan i söndags börjar jag bli less. Ja, inte på solen, löven eller den friska luften, men på att gå.

Jag vill ha endorfiner och svett. Jag vill springa!

Hostan och snuvan tycks dock inte ha några planer på att försvinna, så jag lär väl få traska i ett par dagar till.

Vad tränar ni i helgen?

Just nu sitter jag och försöker få ur mig närmare tiotusen tecken om vår nästa omslagsperson. Det är alltid ett berg att bestiga innan man rett ut vissa vinklar och dödat ett par darlings. Men snart är det värsta över och då brukar det bli kul att se berget formas.

Ett av de roligaste jobben jag har gjort för Wellness var när jag intervjuade och tränade med Dolph Lundgren. Inte bara för att han är en av filmvärldens mest vältränade människor, men för att jag har en särskild relation till hans mest kände karaktär Ivan Drago. Eller ja, snarare Dragos motståndare: Rocky.

En barndomsförälskelse.

Rocky-filmerna gick varma i VHS:en varje vecka när jag växte upp. Särskilt fyran. Jag älskade att se montagen när Sylvester Stallone tränade i Rysslands vinterlandskap, slängde stockar och sprang uppför berg.

Det är lite skämskuddevarning på det här, jag vet, men jag står för det. Det var en blandning av kärlek och att jag ville vara Rocky.

Därför var det extra roligt att få slå Dolph Lundgren i magen.

Foto: Börje Thuresson.

Dolph är för övrigt min nya förebild vad gäller stretching. Han är otroligt vig och smidig. Hela intervjun plus hans träningsprogram fanns i senaste numret av Wellness. Kika in här om du missade att köpa det. Fiffigt va!

Okej, nu är jag less på den här förkylningen och längtar efter att få träna igen. Rastlösheten kryper runt i kroppen. I kväll blir det en långpromenad oavsett nysningar och snor.

Annars så är det lämningstider här på redaktionen. Superredigerarna Ansi och Sofia jobbar för glatta livet med de sista sidorna och därmellan varvar de med pausgympa – Krucifixet. Ett måste för alla datanördar som inte vill ha gamnacke.

I går dansade endorfinerna fortfarande i kroppen och det kändes som att jag lätt hade kunnat springa en mil igen.

I dag vaknade jag med halsont och ville helst ligga kvar under täcket. Men glad är jag fortfarande. Och ännu gladare blir jag av att se bilder från loppet. Sofia sitter just nu och lägger in ett gäng i nästa nummer av Wellness.

Det blir så snyggt, spana bara in de härliga tjejerna i mitt team!  

Foto: Magnus Sandberg.

För det första: grymt jobbat alla underbara läsare som sprang med oss i dag. Vilken energi ni smittade av er med. Härligt!

För det andra: den där Abborrebacken är inte så himla farlig. Det var snarare Karinbacken som kommer efteråt och starten (så sjukt trångt) som var det värsta under loppet.

Men annars hade vi då de bästa förutsättningarna. Cirka 16 grader, lätt vind och strålande sol.

Men starten… oj vad mycket människor som skulle trängas på den 2 meter breda skogsvägen. Jag blev lite förvånad över att så många använde armbågarna för att ta sig fram, för det hjälpte liksom inte.

Dessutom strulade min pulsklocka till en början så jag var osäker på hur mycket tid jag missat. 

Men efter ungefär tre kilometer började folket äntligen skingras och stegen kunde tas ut ordenligt. Spåret var riktigt fint, omgivningen vacker och kroppen kändes pigg. Men hjärnan var inställd på att det snart skulle bli riktigt tufft.

Så när den där Abborren dök upp blev jag lite förvånad över hur lätt det gick. Visst, den var brant. Och lång. Men inte alls så jobbig som jag trott.

I nerförsbacken efter fick jag håll och kunde inte dra på så fort som jag ville. Det släppte efter någon kilometer och jag hann precis återhämta mig innan Karinbacken dök upp. Vaderna gillade den inte alls, men med hjälp av några tjejer i mitt team så höll vi farten. 

Hjälpte gjorde även alla människor som stod bredvid och hejjade. Under spurten den sista kilometern var det dem som lyfte humöret och gav extra krafter. När jag kom in på upploppet hörde jag speakern ropa att tjejerna framför mig var inne på 49 minuter och de sista metrarna kändes ofantligt långa.

Målet klrarade jag, men på håret lär jag väl medge. Visst är jag nöjd men jag kan ändå inte låta bli att önska att jag placerat mig lite mer strategiskt till vid starten. Om det nu går. Tiden blev i alla fall 49.42.

Tack alla tjejer i ”Team Johanna”. Hoppas ni har firat ordentligt. Nu sätter vi upp nya mål, eller hur?!

I mål med energistrålen Anna (som dessutom är en av våra fantastiska instruktörer på Wellness Boot camp som vi åker på om två veckor – det finns ett par platser kvar!).

Under 50 minuter – yes!

Trött och slut, men fasligt nöjd. En utförligare rapport kommer senare. Nu ska här firas!

Åtta timmars sömn, gröt i magen, pulsklocka på och bananer i väskan.

Nu ska jag bara plocka ut startlappen och möta upp Julia och alla härliga löpare i våra Wellness-team.

Äntligen är det dags för Lidingö-tjejlopp. Vi ses i spåret!

Wow, vilket väder alla duktiga Lidingölöpare som tar sig an de tre backiga milen har i dag. För min egen del är jag också glad att det inte regnar så att spåren blir alldeles leriga och extra jobbiga inför morgondagen.

Annars går jag som på nålar och vill bara att det ska bli söndag nu. Rastlösheten botas så länge med promenader i den soliga höstvärmen.

Bra mat att ladda med inför söndag kan enligt mig se ut så här.

En färsk laxbit som tillagats i ugnen tillsammans med riven potatis som blir till rårakor efter en stund i stekpannan samt gräddfil med massor av gräslök och citronpeppar i. Till det äter jag gärna ett lass grönsaker av blandad karaktär. Yummie!

Trevlig helg på er!