Hur samma sträcka kan skilja sig så mellan gångerna finner jag inget svar på. Inte heller känns det logiskt att milen går lättare efter en lång arbetsdag än under en solig fredagsförmiddag.

I dag var benen så sega och trötta att jag knappt tog mig hem.

I förrgår var jag så här nöjd efter ett par lugna sköna 10 kilometer som ändå slutade på 50 minuter. Det är den känslan jag tänker ta med mig nu och fortsätta fira helg. Och dagens tid är redan glömd.

Invigde Wellness-tishan häromdagen som alla i mitt team på Lidingöloppet kommer springa i och den får fem plus!

Det är höstrusk i luften, men jag har just haft ett värmande lunchmöte med Kayo. Vi har nämligen snackat (och drömt oss bort till) Boot camp-veckan i Portugal. Vad sägs om en fuktbehandling för ett solkysst ansikte, lite fotvård för trötta träningsfötter eller ett discopass under solen? Jepp, allt det kommer Kayo att erbjuda dig som hänger med på resan. Klart du ska med! Boka gör du här.

Löpningen i går gick sisådär, men intervaller i sex kilometer får väl ändå räknas som godkänt med tanke på nacken. Flåset var det inget fel på, axlarna var dock ömma och tyngde ner varenda steg. Mitt löparsjälvförtroendet är inte på topp och jag försöker trösta mig med kiropraktor-Magnus ord om att jag kommer känna mig stel och öm i ett par dagar till. Men gud vad jag längtar efter att få springa och känna att kroppen är stark och lätt.

Tills dess blir det som sagt fokus på att stärka rygg och bål. Jag tänker bland annat nöta den här övningen. Den tränar övre delen av ryggen, främst musklerna mellan skulderbladen och baksidan av axlarna. Grym för hållningen och särskilt bra för oss kontorsråttor. 

Foto: Mia Carlsson

Fick så smått krypa till korset i dag.Nacken ville tydligen inte alls kurera sig själv. Men det fixade Sofias kiropraktor i ett nafs. Aaah, lättnaden! Att kunna vrida huvudet utan smärta är ljuvligt. Nästa gång har jag lovat att gå dit direkt när det onda dyker upp. Men förhoppningsvis blir det ingen nästa gång.

För på köpet fick jag en liten föreläsning och några riktigt bra övningar. Problemet sitter inte i nacken, utan i mina framåtroterad axlar. Jag vet ju egentligen det här sedan tidigare, men rehabträningen glöms lätt bort när kroppen mår bra. Nu blir det skärpning. Framöver ska ett pass i veckan ägnas åt att stärka mina svagheter.

Men jag fick också ett annat tips som jag verkligen kommer få nytta av (särskilt om 20 dagar). Om jag andas på rätt vis – med magen – så kan jag till och med slippa krampen i nacken som jag brukar få när jag maxar löpstegen. Det tänker jag testa redan i kväll.

Det bästa med att komma tillbaka till Stockholm är att ta en bit av Dalarna med sig. Som två kilo kantareller och fem liter hallon.

Hösten är räddad!

Tänk er detta: att vakna av att solen strålar in genom fönstret (i en stor villa dessutom och inte i en liten fjuttig lägenhet), äta frukost på verandan i sällskap av samma varma stjärna, vädra lungorna längs skog- och grusvägar (med ett kort stopp för att reda ut var den förrymda tjuren hörde hemma), komma hem och bli serverad mammas kålpudding, bli jagad av små taxben och få tusen blöta pussar, traska sig svettig i skogen i 1,5 timme och återvända med fem kilo kantareller, bli bjuden på middag hos bror och slutligen få spö av brorsonen i nintendo. 

Jepp, där har ni min lördag. Stockholm kan slänga sig i väggen!

Låt er inte luras av hans oskyldiga ögon – Amos är kungen av bus!

… är att sommaren återuppstod under dagens lunch – en laxsallad från himlen (eller Panini som är dess officiella namn), att benen inte längre känns som stumma styltor, att det är fredag och framför allt – att jag om ett par timmar andas Dala-luft.

Sämst just nu: att nacken fortfarande plågar mig (även om jag nu kan vrida huvudet åt vänster igen).

Okej, kroppen och jag är inte riktigt vänner för tillfället. I morse när jag blev upp ur sängen hade den åldrats med 50 år. Minst.

I och för sig är förkylningen bortblåst men halvvägs in i gårdagens pass (vad får du veta i nästa Wellness) knakade min nacke till. Sen kom låsningen och efteråt kunde jag knappt vrida på huvudet. Sambon har knådat bort det värsta men det sitter något vid ena skuldran som inte känns riktigt bra. Ett kiropraktorbesök skulle nog vara på sin plats, men just nu är träningsvärken så fruktansvärd att jag inte vet vad som är vad. Och jag går inte till läkare och liknande förrän läget är akut. Det kanske inte är så smart alltid, men lite ont (eller mycket) dör man ju inte av.

Förra gången släppte låsningen av sig själv efter en lugn joggingrunda. Man ska inte underskatta kroppens förmåga att göra sig av med såna här dumheter. En god ursäkt för att slippa soffläge i kväll om inte annat.

Min räddning just nu: Liniment och sambon (som lätt skulle kunna byta bana och bli massör).

God morgon!

Det ser ut att bli en dunderfin tisdag. Tyvärr får jag inte vara ute och njuta av den förrän framåt lunch, men det gör inget. Jag ska äntligen få dra på mig träningskläderna igen. Och det är ingen mjukstart som gälller. Om jag hade fått välja själv så hade jag nog föredragit det för en gångs skull. Men jag har i alla fall fått med mig chefen på dagens jobb. Så nu ska vi svettas tillsammans. Det kommer bli så mysigt…

Jag är inte riktigt träningsfrisk, men kry nog för att jobba. Gissa om det känns skönt för min rastlöshet. Just nu sitter jag och planerar hösten och inser att den kommer bjuda på något alldeles extra. Nämligen Boot camp i Portugal.

Vill du ge dig själv en utmaning tycker jag att du ska hänga med på den här lite hårdare träningsveckan. Självklart kommer du att få tid att slänga dig i havet och bara njuta av sand mellan tårna också. Men Martin Lidberg kommer drilla dig i kettlebells och parträning medan Fredrik Paulún kommer föreläsa om de senaste koströnen. Förutom det blir det mängder av andra träningspass som boxning, yoga och löpning så klart. Jag längtar!

Sugen? Läs mer och boka HÄR!