Ni som läst senaste numret av Wellness har kanske spanat in de oerhört graciösa elefanterna, men inte känt igen dem. Jag måste bara få stoltsera med detta även här, för jag är så sjukt nöjd!

En idé poppade upp i mitt huvud när vi åkte på Wellness Boot camp i höstas. Jag hade sett en cool bild och ville testa hur lätt eller svårt det var att göra. En utmaning helt enkelt.

Jag berättade om idén för chefen, Nina, som skrattade lite nervöst men gick med på att vara den andra halvan av utmaningen. Sen fick vi även med vår fotograf Sara Ringström på tåget.

Och så satte vi i gång.

Ja, helt lätt är det inte att stå på händerna emot varandra. Särskilt inte när den ena halvan är längre än den andra. Det krävdes således ett par hjälpande händer men efter ett gäng frustrerande vurpor fick vi till slut till det. 

I går la jag fram en ny bildidé för Nina. Hon skrattade som vanligt, men inte lika nervöst den här gången. Jag vet att vi kommer fixa även detta. Fortsättning följer!

För precis en månad sedan såg min arbetsplats något annorlunda ut mot i dag.

Typ så här.

Eller ja, med tanke på vad klockan är var det väl kanske mer så här.

Och när det blev riktigt svettigt om öronen såg det ut så här.

Men det är inte ett år kvar till nästa gång som tur är. Den 30 mars bär det av på sparesa till Turkiet och i maj styr vi kosan mot Portugal igen.

Och jag tycker ju så klart att du ska åka med. Jag kan lova att du kommer att få en fantastisk upplevelse. Dessutom får du som bokar redan nu 2000 kronor i rabatt!

Experter som redan nu är klara för majresan är näringsfysiologen Fredrik Paulún, Bounce-dansaren Jennie Widegren och mentala tränaren Michael Södermalm. Dessutom finns ytterligare ett 10-tal instruktörer i toppklass på plats på båda våra resor.

Vill du veta mer? Surfa in HÄR.

Foto: Sara Ringström, Börje Thuresson

Sverige är kallt och grått men jag värmer mig med Lenas härliga berättelse om förra veckan i Portugal:

Det är fredag morgon och klockan är kvart i sju. Det är mörk och snorkallt. Jag ligger på en yogamatta på stranden och tittar upp på en gnistrande vacker stjärnhimmel. Fullmånen tillsammans med brinnande facklor lyser upp och vågorna kan anas. Det är magiskt och jag blir tårögd. Och tacksamför att kosmos låter oss vara delaktiga. Livet består av många fantastiska komponenter. Att resa och att träna är två av dem. Vi är sex lyckligt lottade tjejer som utgör Team Skåne och som denna vecka befinner sig i Portugal på träningsläger för att förena dessa komponenter.

Boot Camp-veckan valdes efter Martin Lidbergs närvaro. Några av oss har tränat med honom förut och vet att denna man kan får varenda muskel i kroppen att jobba och att man alltid ger järnet på hans pass. Man vågar inget annat. Inte för att han på något sätt är skrämmande utan tvärtom; vänlig, peppande och ödmjuk men trots allt 92 kg muskler som man inte vill förhandla med. Och vi blir inte besvikna. Mitt bästa pass denna vecka blir Combat med Martin. Men det är svårt att rangordna för allt har varit bra. Vädret har varit underbart, personalen öppen och trevlig och deltagarna pigga och glada. Nina bjuder på ett vänligt leende varje gång vi passerar och känslan på Monte Gordo är inkluderande och härlig.

Innan vi reste i väg fick vi schemat. Karina ringer till mig och frågar om vi bokat fel vecka. ”Det är bara massa discodans…” säger hon upprört. Både Karina och jag lider av posttraumatiskt stress till följd av pinsamma upplevelser på dansuppvisningar på 80-talet. Tystnad i luren. Jag har ett armband där det står ”Act with Courage” som jag sneglar på när jag blir rädd. Man måste våga för att vinna. Vi lägger upp strategi. Discokläder ska inhandlas. Med rätt outfit är hälften vunnet. Vi biter ihop.

Det är dags för discodansen. På nervösa ben trippar vi ner i träningslokalen. Det tar inte många minuter. Sen är det klippt. Kayo har tagit sig in i våra hjärtan. Vi älskar henne. Och vi blir discodrottningar. När veckan är slut har vi gått på alla Kayos pass. Och jag vet att det är pinsamt att berätta men jag gör det ändå. Vi övar på stegen på rummet på kvällen för vi vill att koreografin ska sitta.

När vi inte tränar går vi på föreläsningar. Ok, jag erkänner en sak till. Jag trodde att Fredrik Paulún var en strikt GI-fanatiker men det visar sig att han är balanserad och tycker att man ska äta en bulle då och då om det gör en lycklig. Framförallt är han väldigt påläst och kunnig. Och ganska rolig.    

Martina Haag berättar en kväll om hur det är att inte få det jobb man vill ha och nästan väga 100 kg. Men att med humor, jogging och en del talang kan man förändra sitt liv. Det är vikigt att lyssna på andras framgångshistorier. Och det för mig osökt in på Martins föreläsning. Martin berättar om hur han blev bäst i världen på brottning. Handfasta tips på hur man kan nå sina mål. Jag tolkar hans föreläsning på så sätt att alla kan bli bäst i världen; kanske inte på brottning men på att leva sina liv. Jag blir glad av att lyssna på honom.

Det gäller att ta kontroll över sitt liv och leva det på bästa sätt. Man har bara ett. Att åka på en träningsresa är ett bra sätt att förlänga livet. Och att njuta av livet.

/Lena från Team Skåne

En löparrunda tillsammans med chefen fick avrunda den här dagen och antagligen hela resan. Veckan har gått alldeles för fort och det känns trist att vi ska hem till kalla Sverige igen i morgon. Brrr! Men med i bagaget har vi massor av inspiration och energi som förhoppningsvis räcker fram till jul.

Här är några höjdpunkter från de senaste dagarna:

Fredrik Paulúns föreläsning om kost. Nu är vi experter på antioxidanter och oxidativ stress allihopa.

Martin Lidbergs föreläsning om att allt är möjligt. Men även hans kombinationsträning som gav mig möjlighet att puckla på chefen.

Bonuspass som till exempel ett 20-tal svalkande längder i poolen.

Den heta men ljuvliga plankan där bland annat Kayo bjudit på disco.

Och självklart alla härliga deltagare. Tack för den här gången Portugal!

Foto: Sara Ringström

Morgonpasset, yoga på stranden, är avklarat och nu vilar gröten i magen (jepp, här äter vi hederlig havregrynsgröt till frukost). Nu väntar mitt egna pass, sen ska jag försöka klämma in både box och löpning på eftermiddagen.

Och förhoppningsvis lite strandhäng så här sista dagen.

Usch vad sorgligt det ska bli att komma hem och bara hinna träna en gång per dag.

Det finns väldigt mycket att inspireras av här i Portugal. Omgivningen – jo. Alla andra ledare som håller i klasser och föreläsningar – ja självklart. Men de som verkligen får en att bli så där varm i hjärtat är de som är här och kämpar på alla passen. En av dem är Andreas som gärna ville gästblogga och berätta själv om sin upplevelse här på resan. Här har han just genomfört bergspasset.

I december 2010 så förändrade jag mitt liv, framför allt min hälsa. Den 20 december genomförde jag en gastrik bypass operation. Med andra ord så förminskade jag min magsäck. Jag var grovt överviktig och blev andfådd av att gå i en uppförsbacke för att inte tala om en trappa.

Efter operationen så började jag rasa i vikt, de första 10-15 kilona kom gratis och gav mig den kickstart som jag behövde. Jag började träna, i början bara promenader som jag sedan utökade till styrketräning, cykling och det som har legat mig närmast om hjärtat, att simma.

I dag sitter jag här 10 månader senare och har gått ned 56 kilo med en vikt på 96 kilo. Jag är en ny människa, jag orkar saker och jag älskar prova nya saker.

En belöning till mig själv för att ha gjort den här resan var att åka på Wellness och Springtime travels träningsvecka i Portugal. En vecka där man får pröva på allt som har med träning att göra och verkligen inspireras till en fortsatt sund livsstil. Jag har varit här i lite mer än två dygn och jag älskar varje sekund. Tänk er ca 200 personer som alla brinner för en sak. Att må bra. De andra deltagarna som är här är inte bara föredetta tjockisar som mig. Det är elitidrottare, motionär och amatörer allt i ett.

Till detta har vi ett helt gäng med underbara instruktörer och personliga tränare, denna blandning gör det här till ett paradis. Då tränarna är storheter som världsmästaren Martin Lidberg eller författarinnan Martina Haag så kan man inte annat än förundras över hur personliga och individuella dessa är. Det här är personer som du träffar flera gånger om dagen oavsett om du är på ett pass eller vilar upp dig vid poolen. De tar hand om dig och peppar dig i alla stunder och får en verkligen att känna sig välkommen.

Varma hälsningar från paradiset
Andreas Wallin

Löpningen har inte gått så bra här nere i värmen. Benen har varit tunga och huvudet mosigt.

Tills i dag.

Jag fick hjälpa till som ledare under löppasset och var lite orolig att jag inte skulle orka hänga med i de andras tempo (vi har en hel del snabba marathonlöpare här), men det gick alldeles utmärkt. Trots att solen tokgassade i ansiktet kände jag mig pigg under hela rundan och även efteråt. Så pass att jag faktiskt skuttade upp för de 180 trappstegen till mitt rum (jo, det finns hiss men är det boot camp så är det!). Det lovar gott inför torsdagens bergspass.

Annars har det varit en ganska lugn dag i Boot camp-mått mätt. En runda på stranden i morse och ett pass funktionell styrka är det som hunnits med på förmiddagen.

Nu ska jag klura på morgondagens upplägg och försöka hålla blodsockret i schack tills det är middagsdags.

Dags att väcka den här stela kroppen.

Och utsikten från min balkong säger att det kommer bli en riktigt fin morgonrunda i dag!

God morgon!

På eftermiddagen i dag var vi ett gäng som stod och pratade nere vid poolen som ligger framför hotellet. Plötsligt hör vi en kvinna som gastar från typ sjunde våningen.

Hello, can somebody help me?

Tydligen har kvinnan lyckats bli utelåst på balkongen.

Kvinnan visar sig vara ingen mindre än Martina Haag. Hon har suttit i godan ro på rummet och skrivit på sin sjunde bok, bestämt sig för att ta en solpaus på balkongen och somnat. Under tiden kliver städerskan in på rummet, utan att se Martina liggandes på balkongen och stänger alltså dörren. 

Ja, åt detta och många andra historier har vi skrattat åt under kvällens föreläsning som hölls av just Martina, här tillsammans med min chef Nina efteråt. 

Dessutom berättade Martina om sitt intresse för löpning och hur det hjälper henne med skrivandet. Och visst är det väl så att de klaraste tankarna dyker upp i löpspåret. Nu längtar jag efter att få snöra på mig dojjorna och springa. Men först sover vi!

Dagens svettigaste timme var inte yogan i morse eller stunden vid poolen strax efter lunch. Nej, det jobbigaste jag gjort i dag var att boxas mot Jessika. Men så är vi dalkullor båda två också och då finns mycket vilja och envishet innanför dessa pannben.

Och att bilden är oskarp beror på att tjejen bakom kameran också just kört box. Mina armar har inte slutat skaka trots att det gått fyra timmar sen vi kastade in handduken.

Men vi får väl se om inte eftermiddagen blir värre. Det vankas nämligen aftopowerdance, löpning och disco med Kayo på stranden innan vi får tacka kroppen för i dag.