Att komma hem till Sverige var inge vidare måste jag medge. Från 25 grader till snöslask och blåsväder. Men i stället för att älta att våren försvunnit tänker jag på den underbara veckan som passerat. 

Så vi kör en bildkavalkad – ett par svettiga från värmen och ett par från sista kvällen, prisutdelningen och middagen.

Tack alla fina för en toppenvecka. Hoppas vi ses igen, snart!

Foto: Tobias Lundgren och undertecknad

Sista dagen här i Turkiet. Jag slog upp mina blå alldeles för tidigt så morgonpromenaden tog jag helt ensam innan de andra vaknat. Fick möjlighet att insupa allt en sista gång, smälta alla intryck och bara njuta. Vilken fantastisk vecka det har varit!

Som jag kommer att sakna detta.

Bergspasset. Som jag sett fram emot det. 

Turen inleddes med Abborrbacken gånger fem och avslutades ungefär på samma vis. Upp, upp, upp. Men under allt slit och jobb fick vi belöningen – magisk miljö.

12 härliga kilometer blev det för mig. Vissa tog en längre slinga. Somliga ofrivilligt, men alla hittade tack och lov tillbaka.

Vi gör om det i morgon igen va?!

Maten på det femstjärniga hotell vi bor på är verkligen ett kapitel för sig. Det finns allt. Och då menar jag ALLT!

Det står alltid minst sju stora bord uppdukade med detta allt. Både till frukost, lunch och middag. Ett bord med bara bröd. Typ 20 000 olika brödsorter. Ett bord med grönsaker. Ett bord med sås. En snubbe står och steker ägg åt alla som vill ha. En annan grillar kött. Sjukt!

Är man velig, så till den milda grad som jag är, blir man glad när det finns pasta carbonara i ett hörn. Så kan man bara ta det utan att ens titta åt de andra borden och slippa välja mellan allt. Ja, ni förstår ju vilka i-landsproblem vi kämpar med här nere.

En smula karaktär är i alla fall bra att ha när man passerar dessertbordet.

All mat är supergod också, verkligen. Men den väcker så många frågor… hur många kockar jobbar här? Hur mycket jobbar dessa kockar? Vad gör de med all mat som blir över? 

Och framför allt, hur lång tid tar det för personen som ägnar sig åt att karva nya figurer till varje middag att få dem klara? 

Foto: Tobias Lundgren

Underbara fantastiska Mia. Jag har träningsvärk i magen efter hennes föreläsning. Hon är en ståuppare och mental tränare i ett. Vi har i afton övat oss bland annat på att assa (att förstärka situationer som man lyckats med genom segergester). 

Så nu går jag runt på hotellet och gör high five med mig själv för dagens pass jag höll i. Jag är stolt. Över både mig själv och alla fantastiska kämpar.

Foto: Tobias Lundgren

Aaaj. I morse tog det verkligen emot när vi gjorde solhälsningar och krigare. Kroppen är sliten, trots att det bara blev tre pass i går: yoga, löpning och crosstraining. 

Nu har även Mia Törnblom landat… försenat plan, framme mitt i natten, borttappat bagage och ändå sprudlande glad! Det finns mycket att lära av den kvinnan och jag ser fram emot att bli smittad av hennes energi. 

Det finns så mycket att sätta tänderna i här nere, tur att dagen bara har börjat.

Det är fantastiskt roligt att vara ett helt gäng som ger sig ut och springer tillsammans. Särskilt när målet är en liten mysig by och vägen dit är kantad av trollskog och gamla ruiner.

Väl framme i Sidé fick vi både en och två konstiga blickar och inkastarna skrek förgäves. Siktet var inställt på färskpressad juice, som vi slukade, och sedan ville vi fortsätta springa.

12 kilometer i perfekt tempo med härligt sällskap att småprata med. Och så den underbara miljön på det. Och havet intill. Jag ville aldrig att vi skulle komma tillbaka till hotellet. 

Foto: Tobias Lundgren (som sprang med 15 kilo kamerautrustning på ryggen!)

På dagens schema: utflykt till Sidé. Transportmedel: benen.

Vi får väl se vilket tempo det blir, klockan är snart 10 här och det är redan väldigt varmt. Usch vad det är synd om oss…

Foto: Tobias Lundgren

I går grämde jag mig både före och efter, fick nervösont i magen och undrade varför jag utsätter mig för det här.

I dag var det hur roligt som helst och tanken slår mig att jag kanske skulle börja instruera pass även hemma. Det är så förbaskat kul när allt bara flyter, när man ser att folk är trötta men sliter, kämpar, svettas och ger det där lilla extra. 

Kärlek!

Foto: Tobias Lundgren