Ett av mina träningsmål 2012 har inget med några pressade tider eller ett visst antal kilometer att göra. Det handlar om något helt annat (som dock kan göra att jag faktiskt blir en snabbare löpare så småninom också). Nämligen, att bli rörligare. Lite flummigt och svårmätt så där.

Jag vill få ett mindre framåtroterat bröst och bättre hållning. Jag vill bli smidigare på baksidan av benen. Jag vill komma ner med hälarna i golvet när jag står i hunden. Jag vill kunna göra djupa knäböj med perfekt teknik – armarna ovanför huvudet och rak upprätt rygg.

Ungefär så, tänker jag. 

Ett steg mot målet har varit att lägga in minst ett yogapass i veckan och resultaten har börjat visa sig så sakteligen. Det är faktiskt otroligt att det går så fort att bli smidigare. Jag har yogat varje vecka i lite mer än en månad nu och njuter av att känna kroppen utvecklas. Baksidan av kroppen samarbetar allt mer och det känns som att jag inom en inte allt för avlägsen framtid kommer att få ner de där hälarna i golvet. Sen gäller det så klart att bibehålla rörligheten också. Men jag tar en sak i taget. 

Här, här och här finns det några olika yogavideor. Jag slog på en av dem i går när jag körde ett kort pass, men i ärlighetens namn så följde jag den inte. Jag gillar att ha något på i bakgrunden, för att snegla på då och då – som inspiration i fall jag får hjärnsläpp, för stämningen och för ”sällskapet”. Men allra bäst tycker jag att det är att gå på ett riktigt pass, låta någon annan tänka ut positionerna och kunna koppla av och koppla bort allt runtomkring. Det är svårt hemma i vardagsrummet.

Någon dag det här året ska jag få ihop händerna helt.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck