Kommer ni ihåg när det var på modet att busringa?
Ja, inte när ni var små och slog ett nummer på måfå, ropade ”Pitt!” och slängde på luren.
Jag tänker på Hassan och Bobbo Krull och sånt.

 I vilket fall, kände mig som en sån igår när jag pratade med en expert på Skatteverket.

Nu tänker ni att hon inte var så värst tjo-&-tjimmig av sig. Och det var hon inte heller.

 Jag frågade om det är tillåtet att heta Julius Andreas Gimli Arn MacGyver Chewbacka Highlander i Sverige. Och då började jag fnissa.

Sen frågade jag om man får heta Toresson-Varsågod-Tackskaduha i efternamn. Då brast det lite.

Faktum är att jag började gapskratta.

Och då brast det för mina kollegor också (som alltid tjuvlyssnar särskilt när jag ringer någon och frågar någon nåt om SEX, då sitter dom som på nålar och vässar öronen, det känner jag).

 Och nu kanske Skatteverket tror att jag busringde.

Men snälla Skatteverket, det gjorde jag inte, jag lovar. Läs här får ni se!