Igår ville alla läsa om Madeleine, 27 – blivande sjubarnsmamma. Det var jag som hade skrivit artikeln och i natt hade jag fått ett mejl från Madeleine där hon berättade att hon fått många positiva reaktioner efter artikeln.

Men också ”som väntat några mindre bra”.

Jag blev förvånad. Men sen såg jag att vår krönikör Malin Wollin skrev om Madeleine på sin alltid läsvärda blogg Fotbollsfrun. Och bland kommentarerna på Malins inlägg fanns en del märkliga kommentarer. Någon tyckte att det var ”miljöförstöring” att skaffa sju barn.

Miljöförstöring? Hur tänker man då? Hatar man barn? Eller menar man överbefolkning?

Grejen är den att i Sverige riskerar vi väl snarare underbefolkning. Enligt SCB behöver varje kvinna föda i genomsnitt 2,1 barn för att befolkningen ska ”ersätta sig själv”. Just nu tycks vi föda 1,9 barn per kvinna.

Och om befolkningen inte ersätter sig själv, ja, ni fattar själva vad som händer om halva nationen har gått i pension.

Jag vet inte varför man har synpunkter på att någon skaffar sju barn.

Jag gav Madeleine chansen att slå lite på alla oss som gör mycket väsen för två barn. Vi som inte hinner med. Som kämpar med livspusslet.

Men – notera detta – hon svarade helt enkelt att det är ”en vanesak”. Hon hade inga synpunkter på hur många barn folk skaffar.

Personligen blir jag glad av en människa med Madeleines livsinställning.

Och jag är glad att det finns folk som skaffar många barn.

För jag vet inte hur jag ska få till 0,1 barn till.