Dagens to do-list.
En punkt avklarad vid 11.06.
Svårast kommer bli att fixa en klädhängare… 

Måndag morgon. Jag säger bara måndag morgon:

Nu kan man säga att världen dör i cancer och aids – och Westminister-universitetet i England lägger tid och forskningsanslag på att ta reda på om män gillar långa kvinnoben. Vilket dom nu inte gör. Vetenskapligt bevisat!

Men det tänker jag inte säga. Jag är bara nyfiken på hur forskningsledaren ser ut.

En kort man – som retar sig på alla långbenta kvinnor som stolpar omkring och ser över huvudet på honom?

En kort kvinna – som känner sig kortbent och attraktiv?

En långbent kvinna – som… nej… varför?

En neutral forskare i vitrock – som anser att världen måste få veta detta?

Är studien betald av en plastikklinik som vill veta om det är värt att utveckla en teknik för att förlänga ben med en giftspruta?

Och varför skriver jag detta? Jo, för när man är 177 cm över havet och just inte så mycket annat – då gillar man inte att bli avsågad strax nedanför knäna en måndag morgon.

Vi har fått ett fan-mejl av den hämningslösa typen.
Ren och kär bloggkärlek.

”jag älskar Wendelabloggen.
Det kan bero på att:
1. Den är lysande läsning.
2. Jag är småkär i mina medarbetare.
Eller båda.”

Japp, det är chefen som är i farten.
Tror vi kommer få fortsätta att blogga.
Å andra sidan måste vi ta med i beräkningen att hon läser det vi skriver.
Hmmmm…..

Om 14 månader flyttar vi, hela Aftonbladet, till Kungsbrohuset mitt i stan. 

Det kommer innebära viss förändring för oss. Vi kommer vidga våra vyer, bokstavligt talat.

Till vänster: Wendelas nuvarande, rafflande utsikt över slutspurten/återvändsgränden i Globengallerian.

Till höger: terassen högst upp i Kungsbrohuset där Wendela snart kan tänkas sammanträda med 180 graders vy över Stockholm.

Jag följer vit linje på det grå golvet. Noggrant. Och kommer fram till en vit ruta där man ska stå och lägga en lapp i en låda. Stor pil visar vart man ska sikta.

Jag är på ögonsjukhuset och här lämnas inget åt synfelen.

Ett ont rött öga ska kollas för tredje gången. Dagens doktor är rebell. Tar i hand trots svinis-skyltarna. Skriver pappersrecept. Crazy.

Men han lovar att det snart ska vara bra.

Jag följer vit linje ut.

Undra om stället är färgblindsäkrat också.

Jag vet inte hur det är på era jobb.

Men här försöker vi ägna oss åt de stora frågorna.
– Livet, döden och vaccinet.
– Ond bråd död och helikopterrån.
– Kärleken, lusten och hungersnöden.
– Svennis, svett och tårar.
– Nobelpriset, världslitteraturen och Idoljuryn.

Och åt de små frågorna: tacopaj, lårhöga stövlar och jämställdhet.

Och jag vet inte hur det är på era jobb.
Men klockan sju på morgonen handlar allting ändå bara om en enda sak:
KAFFE.

… och känner genast att vi vill skriva mer om det.

Lyckliga kärlekshistorier? Vad som gör en profil oemotståndlig? Bästa/sämsta dejten? Tips på aktiviteter, vad söker tjejer respektive killar hos en partner – vad vill ni läsa om? Kom med tips!

Jag känner många som nätdejtar/har nätdejtat – med mer eller mindre lyckat resultat. Peder känner ingen, säger han. Och när jag tänker efter är det bara mina tjejkompisar som öppet pratar om sina nätflörtar och senaste middagssällskap. Varför pratar inte killar om det? Det finns ju MINST lika många män på dejtingsajterna?

Är det så att den manliga delen av singelsverige nätdejtar under pseudonym?

PS: Peder medger nu, efter vissa påtryckningar, att det förekommer plötsliga dejter i hans bekantskapskrets som han inte vet var de kommer från. Jag är något stort på spåren känner jag..

Igår ville alla läsa om Madeleine, 27 – blivande sjubarnsmamma. Det var jag som hade skrivit artikeln och i natt hade jag fått ett mejl från Madeleine där hon berättade att hon fått många positiva reaktioner efter artikeln.

Men också ”som väntat några mindre bra”.

Jag blev förvånad. Men sen såg jag att vår krönikör Malin Wollin skrev om Madeleine på sin alltid läsvärda blogg Fotbollsfrun. Och bland kommentarerna på Malins inlägg fanns en del märkliga kommentarer. Någon tyckte att det var ”miljöförstöring” att skaffa sju barn.

Miljöförstöring? Hur tänker man då? Hatar man barn? Eller menar man överbefolkning?

Grejen är den att i Sverige riskerar vi väl snarare underbefolkning. Enligt SCB behöver varje kvinna föda i genomsnitt 2,1 barn för att befolkningen ska ”ersätta sig själv”. Just nu tycks vi föda 1,9 barn per kvinna.

Och om befolkningen inte ersätter sig själv, ja, ni fattar själva vad som händer om halva nationen har gått i pension.

Jag vet inte varför man har synpunkter på att någon skaffar sju barn.

Jag gav Madeleine chansen att slå lite på alla oss som gör mycket väsen för två barn. Vi som inte hinner med. Som kämpar med livspusslet.

Men – notera detta – hon svarade helt enkelt att det är ”en vanesak”. Hon hade inga synpunkter på hur många barn folk skaffar.

Personligen blir jag glad av en människa med Madeleines livsinställning.

Och jag är glad att det finns folk som skaffar många barn.

För jag vet inte hur jag ska få till 0,1 barn till.

Man kan tävla i allt. Verkligen allt. I Ungern i helgen avgjordes Miss Plastic, den första skönhetstävlingen där man inte bara får utan faktiskt måste ha genomgått minst ett skönhetsingrepp. Och det är bara kniven som räknas, lite botox räcker inte. Mest poppis bland de 18 tävlande var fixade bröst, på andra plats kom näsorna. En tjej hade visst ”korrigerade tår”, det var ju lite piggt.

På Wendela-redaktionen tycker vi att det låter lite som ett sprinterlopp bara för dopade. Men det kanske kommer?

Och kolla kläderna de har på sig. Det ser väldigt mycket ut som bandage. Är det för att understryka ”opererade!”? Vi tycker det var ett otacksamt klädval.

Sen kan vi förekomma den kommentar som alltid kommer när vi skriver om skönhetstävlingar och utvik: naturligtvis är vi bara avundsjuka. Den som finge genomgå ett stort kirurgiskt ingrepp man inte behövde, lindas in i bandage och sen bedömas på en scen enbart efter hur man ser ut. Vilken dröm.

PS. Det är inte vi som klippt bort huvudena på tjejerna. Bilden kom så. DS.

Skrattade elakt när jag läste att Bratz skulle sluta tillverkas förra året.

Men skrattar bäst som skrattar sist.

Det är väl som med droger. Nån annan tar över distriktet och kunderna. Bratzdockorna finns ju fortfarande kvar. (Eller är det ett gigantiskt lager som fortfarande håller på att säljas ut?)

Och nu ser jag att Bratz även finns i människo-variant.