Möjligen hade jag en kort mittlivskris i somras, då jag tyckte att allt stod stilla och inget hände, inte med mig i alla fall. Behovet av nya influenser kändes överväldigande, jag ville lära mig något nytt.

Jag anmälde mig till en nybörjarkurs i arabiska.

Arabiska visade sig vara skitsvårt.

Nu har jag kommit halvvägs in i min kurs och jag kan med viss möda presentera mig, säga att jag kommer från Sverige och… tja, det är väl ungefär det. (Fast jag kan dessutom alla skrivtecken. Nu sitter och jag och ljudar som en 6-åring, läser ord som jag inte har den blekaste aning om vad de betyder. Men i alla fall. Alla arabiska skrivtecken! Det är något nytt!)

Igår lärde jag mig också en fras som kan vara höstens nyckelmening. ”’Ana marida.” Jag är sjuk. Jag kan också fråga mina kollegor: ”Hal anti marida?” Är du sjuk?

Kanske har jag lärt mig all arabiska jag behöver.