Idag öppnade sig avgrunden.
Jag trodde världen var ense om att Ernst är en svulstig pekoral på programledare.
Han har liksom gjort medelklassig inredning till stor komik. Som får mig att skratta elakt och samtidigt rysa ända ut i raggen på sockorna.

Men idag öppnade sig avgrunden.
Fyra av fem runt vår skrivbordgrupp GILLAR Ernst. 

Så när vi såg hans nuna på Aftonbladets finfina julbilaga (finns i din tidningskiosk NU!) så var det med kärlek och lättnad de andra pustade:
– Inte en jul utan Ernst.

Anna har dessutom intervjuat Ernst.
– Och när jag frågade vad han ska göra i sommar svarade han: ”Jag ska ödmjukt böja knä inför ogräsen i min trädgård”. Det bara kom, säger Anna.

Sedan försvann de på lunch. Hela bunten. Kanske på väg för att knäböja ödmjukt nånstans, vadvetjag?

Det kanske är färgerna. Ernst har väldigt lite rött hemma, läser jag. Han skulle få ont i huvet av det röda bordellaktiga skenet hos mig. Det skulle ändå inte funka.

Mina kära kollegor kan få knäböja inför ogräset ifred. Dom kan fixa Ernsts stake. Och fundera på om ute och inne vill varandra någonting.
 
Ny studie: Vissa gillar Ernst. Andra gillar Kristofer Lundström.