Vid dagens lunch, den 23 november, kom frågan som kan vara himmel eller helvete, jubel eller ångest. ”Har du några nyårsplaner?”

Varken jag eller Lina hade det, inga klara i alla fall. Jag har i och för sig bokat en god vän så jag kan släppa överblivenhets-ångesten, och Lina har en vag idé om Köpenhamn. Men det är alltså nu det börjas, jakten på Kalaset. För det är ju så, man vill gärna fira in det nya året i sällskap. Det behöver inte vara storslaget, det behöver inte vara tjusigt men man vill faktiskt inte sitta ensam.

Förra året var jag på en urtrevlig fest hos en vän. Vi var knappt 20 personer, långtifrån alla kände varandra. Men det märkliga var att vi alla hade haft ett riktigt skitår. Det var kraschade relationer, förlorade jobb, egna sjukdomar och sjukdom i släkten, inbrott, en brytning med föräldrar, en närståendes död… Minister Littorin kan säga vad han vill men i våra ögon var övergången till 2009 en ren befrielse och festen var kanske därför extremt lyckad.  

2009 tycker jag har varit ett mellanår men trenden är klart uppåtgående. Jag tror stenhårt på 2010.

Hur har ditt år varit? Och får du ångest eller blir du glad av frågan ”har du några nyårsplaner?”?