Byta jobb? Jo, det vill man ju ibland.
Mest för att sända chockvågar genom sig själv. Vara modig och oförutsägbar och ball.

Men när man har världens bästa jobb blir man väldigt tråkig och stannar helst kvar.
Och av alla konstiga yrkesdrömmar man haft finns det inte så många som hade passat.

Tur t ex att jag inte blev gympalärare. Det hade blivit typ så här: ”Jaha, barn, nu ska vi hoppa bock och det är ju skittråk… jag menar VIKTIGT därför att… ja, vetefan varför man ska kunna det egentligen. Bra om man ska bli gympalärare i och för sig. Men annars… Tja, att springa är i alla fall roligt, som meditation och man mår så bra. Prova det, ungar… Ja, var var vi? Hoppa bock, ja. Ni kan hoppa under bocken också. Äh, gör vad ni vill, ungar, bara ni rör på er.”

Och servicenäringen har jag stekt en gång för alla. En tid på lunchservering visade ju att kunden alltid har fel: ”Jamen du SA inte att du skulle ha vändstekt ägg. Men okej. DÅ. GÅR. VÄL. JAG. TILLBAKA. OCH. STEKER. ÄGGET. PÅ. ANDRA. SIDAN. Om det nu ska vara nödvändigt.” Suck. Klamp, klamp, klamp.

Näpp. Det blev nog bäst som det blev – för alla elevers och lunchgästers skull.