Detta med julhandel. Jag läser siffror. Och chockas av att vi spendar 61,3 miljarder kronor under denna månad.

Privat är jag färdig. Men har lust att köpa lite mer. Till barnen.

Det finns nämligen ingen liten grej för 60 spänn som får mig att ta hoppsasteg av lycka, sjunga och dansa, glömma allt jobbigt i livet, försvinna in i ett rum och förskansa mig där i salig lek i cirka två dagar.

Och detta är vad min dotter gör om man ger henne en pytteliten docka med gummikläder.

Det händer att jag smyglyssnar, det är som en teaterpjäs därinne, och tänker att detta måste vara stunder av lycklig barndom. Och att det är underbart med människor som förmår uppskatta de små tingen i livet.

Därför tycker jag att barnen är värda många små ting.

Å andra sidan skulle jag aldrig hota t ex min man eller bästa vän med stryk om han inte genast, oavsett tid på dygnet, köper mig ett rosa plastschabrak till mina plasthästar. Jag skulle aldrig kasta mig på golvet och vråla:

– Annars kommer jag kalla dig för bajsman resten av mitt liiiiiv!!!!!