Snart är hon här igen, lussebruden. Eller han. Lussegossen?

För lika regelbundet som det blir Lucia, så kommer tipsen in till oss på Aftonbladet: Markus, Johan och Kevin vill vara Lucior – men får inte! Skolan säger nej! Nästan alltid kommer tipsen från andra killar, och följs av upprörda jämställdhetsargument. Om ett samhälle ska föreställa jämställt så ska det vara jämställt för alla! Killar ska också få vara lucior!

Tja. Det är väl sant. Jag har inga problem med manliga lucior; vill de leda tåget så fine. (Men gör det då på allvar! Jag är en sån som blir tårögd av luciatåg och vacker sång så jag vill inte få min årliga lussestund borttramsad.)

Men jag fascineras av brösttonerna i mejlen, och av att detta kommer år efter år. Har vi inte kommit längre, liksom? Är det här verkligen en så viktig fråga, blir Sverige mer jämställt av kill-lucior? Kanske kan man jämföra med en annan debatt som med jämna mellanrum blossar upp, den om ”Fru Gårman”. Att det ska vara kvinnor på varannan trafikskylt som markerar övergångsställe. Är det viktigt, gör det Sverige till ett rättvisare land?

Jag tycker ungefär *gäsp* men jag kan ha fel. Vad säger du? Blir du engagerad av frågan om manliga lucior, är det en viktig fråga?

Kille eller tjej längst fram – jag bryr mig inte så länge sången gör mig tårögd.