Det är lite fånigt att gå omkring overdressed på jobbet.
Särskilt som Lina tagit av sig paljettjackan och Chefen egentligen bara prov-hade-på-sig tiaran.
Folk undrar om man ska gå på fest.
– Varje dag en fest! borde man svara.
Istället trasslar man in sig i förklaringar om sista dagen med gänget och blabla.
Men va nu då?
T har kavaj (men vill inte bli fotograferad).
Och Nicklas har kostym och slips.
Har hela Aftonbladet gått bananas?
Vi må missa matsalsfesten i Wendela men vi firar för fulla muggar med finlunch, glitter och ballonger. Vi väljer glädjen, i vanlig ordning, som chefen brukar säga.
Det har varit ett suveränt halvår.
Framgång, kärlek och gapskratt – det är väl vad man kan önska sig av sitt yrkesliv.
Rekordmånga läser oss.
Kärlek från (vissa) läsare, kollegor och chefen.
Och vi har haft så himla kul, vi wendelor, bok-Cecilia och Chefen, runt vår lilla skrivbordsgrupp.
Nu är det dags för förändring. Förändring för (nästan) alltid med sig något gott. Och gör det inte det, så har man iaf blivit lite omskakad. Och omskakning brukar leda till något gott. Såvida vi inte pratar handgriplig omskakning, det kan ju faktiskt seriously damage your health, särskilt om man är en bebis.
Men nu är vi ju ändå vuxna.
Så Lina och jag gläder oss som medlemmar i journalistklubben på Aftonbladet åt att vi får en kanontjej som ordförande (igen, får tilläggas).
Men vi kommer verkligen sakna att få jobba ihop med Anna.
Samtidigt flyttar Chefen sisådär 50 meter bort för att chefa över några andra.
Och nu skulle man kunna säga något kul om att jävlar va vi ska dansa på bordet.
Men tyvärr kommer vi sakna henne också. På sant.
Dock, det kommer nya tider och nya ansikten. Och förhoppningsvis nya gapskratt.
Och imorgon ska vi glittra. Jäklar vad vi ska glittra!
Det finns en personalmatsal här på Aftonbladet, uppkallad efter oss – Wendela. Eller okej, efter Wendela Hebbe (klicka nu på länken och läs om denna coola kvinna!).
I alla fall. Kolla deras meny för morgondagen. ”El grande pinata buffé!!!”
Sådant väcker drömmer & längtan på Wendela-redaktionen. Vi har ju aldrig försökt dölja vår fixering vid fredagsmyset – Lina brukar börja spisa den där låten typ på tisdagar – så det är klart vi älskar texmex. ¡Ay ay ay!
MEN. Vi kommer att missa den grande buffén. Vi ska nämligen ut och äta finlunch tillsammans, på annat ställe, eftersom det är sista dagen Wendela-redaktionen ser ut om den gör. Mer om det senare.
Nu tänkte jag skriva nåt om att livet är som en pinata. Man slår och slår med en lång pinne och så kommer godis och… äsch, jag får inte riktigt ihop det.
Det här var väl onödigt!!??
Precis när jag skulle plocka åt mig en trekantig macka fick jag för mig att det var dyrt med 29 pix.
Tog en yoghurt och fortsatte leta bränsle inför kvällens box´n´spark-träning.
Och sedan var butiken nästan slut.
Det enda som fanns kvar var godishyllorna.
De med det starka magnetfältet runt sig.
Det är oklart om man ska fästa någon som helst vikt vid sina drömmar.
Om någon drömmer riktigt ruskigt kan man trösta. ”Det var bara en dröm.”
Men när man drömmer härligt tror man plötsligt att det är ett tecken från skyn.
Men.
Vad ska man då säga när man vaknar av att man med ett ryck sätter sig upp i sängen klockan 02.14, svettig och orolig för att det har införts en ny friskvårdsaktivitet på jobbet: ORMTJUSNING…???!!!
Jag tittar ut under rullgardinen och världen ser vanlig ut. Permasnön ligger kvar på grannarnas täppor.
Men jag ser fortfarande fackklubbens ordförande framför mig när hon låter någon lägga en fet två meters orm över sina axlar.
Glad och gravid är hon också.
Och motionsrummet är fullt med kollegor som knappt ens höjer på ögonbrynen.
I min kropp har alla organ gått bananas.
När jag kommer till jobbet skrattar Anna i högan sky åt min dröm.
Undra om Freud skrattar?
Och fackklubbens ordförande?
Inga romantiska filmer eller smöriga kärlekssånger, hur mycket jag än tycker om dem, slår verkligheten. När den knockar en själv, eller någon man känner; romantikens the real McCoy, den där blixt-och-dunder-var-har-du-varit-hela-mitt-liv-kärleken. Den kan ju lura precis var som helst, det har man ju hört (även om jag tror att Ica-kön är en skröna, har någon någonsin hört om några som träffats så?). Men i övrigt, var som helst. Svampskogen, bardisken, drejarkursen, jobbet. Oftast krävs det dock en hel del mod för att det ska bli något av det. Min bästa vän blev kär i en ganska avlägsen granne och tack vare mod, från båda håll ska tilläggas, är de inte längre bara boende på samma gata utan i samma lägenhet – med barn! Nu vill vi skriva om just det, kärlek och mod. Och för det vill vi höra era historier – får vi det? (Mejla!)
Idag pratar alla om namn. Det är Alice och Lukas som regerar, om ni till äventyrs skulle ha missat det.
Men jakten på udd namn pågår. Luften är fri och jag föreslår Brumma.
– Jag gillar inte att Bamse har barn, säger C.
– Du menar att han har legat med nån, säger jag. Fast man vet i alla fall vem, det är ju hon Brumme-Lisa.
– Tur att det är en annan nalle, säger C.
– Jag tycker det är värre att Lille Skutt har gjort det, han är ju liksom ett barn.
– Jo, men det vet man ju hur kaniner är.
På Wendela-redaktionen följer vi den pågående debatten om manliga genier och deras mer eller mindre svinaktiga tilltag. Den är förstås pikant men då vi inte har några personliga erfarenheter av manlig genialitet så följer vi den bara med ett öga. Vi träffar mest lagom begåvade och väldigt trevliga killar.
Men så får vi en påminnelse om att debatten kanske inte är helt teoretisk. En man som betraktades som både ett geni och en riktig karlakarl var Serge Gainsbourg (1928-1991). Så här betedde han sig när han hamnade i samma talkshow som Whitney Houston. [Youtube-klipp som tyvärr inte går att bädda in.]
Missa inte att lyssna på den allt mer desperata programledaren…
”Snart är det fredagsmys.. Om det så är det sista jag gör.”
Måndag
Manic Monday – Bangles
Tisdag
Tuesday Afternoon – Stonecake
Onsdag
Come on everybody it’s wednesday – Bad Terrorists
Torsdag
Thursdays child – David Bowie
Fredag
Fredagsmys – OLW-reklamen
Friday I’m in love – The Cure
FÖR HELGEN:
Perfect day – Lou Reed + various artists