Plötsligt händer det.
Jag upptäcker en finn-liknande grej på hakan. När några slinker av på plan 6 lutar jag mig fram mot hisspegeln och klämmer lite.
Först när hissen stannar på plan 7 inser jag: jag är inte ensam i hissen.

Jag har helt enkelt vänt ryggen åt två personer.
Som om de inte fanns.
SOM OM DE INTE FANNS.

– Vet ni vad? säger jag efter träning och lunch. Vet ni vad jag gjorde idag?
Jag bekänner att jag klämde finne i hissen. Dom skrattar.
– Men vet ni vad det värsta är? Vet ni vad DET VÄRSTA är? säger jag.
Och så berättar jag om människorna i hissen.
– Blogga inte om det här! ropar Lina.