Inga romantiska filmer eller smöriga kärlekssånger, hur mycket jag än tycker om dem, slår verkligheten. När den knockar en själv, eller någon man känner; romantikens the real McCoy, den där blixt-och-dunder-var-har-du-varit-hela-mitt-liv-kärleken. Den kan ju lura precis var som helst, det har man ju hört (även om jag tror att Ica-kön är en skröna, har någon någonsin hört om några som träffats så?). Men i övrigt, var som helst. Svampskogen, bardisken, drejarkursen, jobbet. Oftast krävs det dock en hel del mod för att det ska bli något av det. Min bästa vän blev kär i en ganska avlägsen granne och tack vare mod, från båda håll ska tilläggas, är de inte längre bara boende på samma gata utan i samma lägenhet – med barn! Nu vill vi skriva om just det, kärlek och mod. Och för det vill vi höra era historier – får vi det? (Mejla!)