Det har varit ett suveränt halvår.
Framgång, kärlek och gapskratt – det är väl vad man kan önska sig av sitt yrkesliv.
Rekordmånga läser oss.
Kärlek från (vissa) läsare, kollegor och chefen.
Och vi har haft så himla kul, vi wendelor, bok-Cecilia och Chefen, runt vår lilla skrivbordsgrupp.

Nu är det dags för förändring.
Förändring för (nästan) alltid med sig något gott.
Och gör det inte det, så har man iaf blivit lite omskakad.
Och omskakning brukar leda till något gott. Såvida vi inte pratar handgriplig omskakning, det kan ju faktiskt seriously damage your health, särskilt om man är en bebis.

Men nu är vi ju ändå vuxna.

Så Lina och jag gläder oss som medlemmar i journalistklubben på Aftonbladet åt att vi får en kanontjej som ordförande (igen, får tilläggas).
Men vi kommer verkligen sakna att få jobba ihop med Anna. 

Samtidigt flyttar Chefen sisådär 50 meter bort för att chefa över några andra.
Och nu skulle man kunna säga något kul om att jävlar va vi ska dansa på bordet.
Men tyvärr kommer vi sakna henne också. På sant.

Dock, det kommer nya tider och nya ansikten. Och förhoppningsvis nya gapskratt.

Och imorgon ska vi glittra. Jäklar vad vi ska glittra!