Det kan nog vara bra att anlita en pinsamhetskonsult ibland. Han säger själv att han till exempel kan bära ett stort otympligt föremål genom staden.
Tänker genast på min väninnas europeiske man som tycker det är jobbigt att bära hem ett sånt där storpack toapapper.
Kanske för att alla då förstår att han brukar bajsa.
Och det har han nog rätt i.
”Kolla till höger går en man som brukar bajsa” tänker man ju aldrig.
Men ser man nån som bär omkring på toapapper börjar man självklart tänka på att personen bajsar. Kanske hur den ser ut när den bajsar. Och sedan hejdar man sig.

I vilket fall, behöver man en pinsamhetskonsult så brukar man ju inte veta om det. Förrän efteråt.

Alltså skulle man behöva en retroaktiv pinsamhetskonsult.

Som häromdagen när jag på den bibliotekstysta nöjesredaktionen tappade en kaffekopp i golvet.

Då hade retro-pinsamhetskonsulten kunnat hoppa fram och säga:
– Det var jag!

Eller när jag la mig i Linas badkar hade han kunnat kvickt smuggla ut mig ur toaletten och lägga sig själv i badkaret. Så hade man sluppit en och annan vits på jobbet.

Nackdelen är ju att man måste planera när man ska ha behov av honom.

”Nähä, du har inte tid på fredag när jag ska gå på tjejmiddag. Nä okej men kan du nästa lördag, då är det i och för sig fin middag hos chefen men det får gå, jag får go bananas då istället.”

Nja. Jag vet inte. Det verkar svåradministrerat.

Vem är den nödige?