Det är något slags dubbelgångarfest på Facebook.
Int jag vet var det kommer ifrån.
Men det var kul med kollegan som fått höra att han var lik Oscar Wilde, Tony Zoulias och – under sin page-period – Per Gessle. Sicket gäng.

Själv ser jag så opersonlig ut så jag kan sammanblandas med valfri människa.
Jag har t ex haft chansen att leka smart webbutvecklar-tjej och webbfeature-chef här på jobbet genom åren.
Men jag har låtit möjligheterna gå mig förbi.

Och i Solna centrum år 2000, slank jag in på biograf Skytten för att lyssna på Anna Mannheimer. Jag hade en barnvagn med en nyföding parkerad utanför och ställde mig innanför dörröppningen.
Men Anna M var försenad på grund av trassel med tåget från Göteborg och arrangörskvinnorna stod just och uppehöll publiken.
– Men nu tror jag bestämt att Anna har kommit…? säger tanten och tittar på mig.
Jag ser alla huvuden vridas mot mig och jag skakar ivrigt på huvudet och gör en sån där skära-av-sig-halsen-gest.

Men – tänk om jag bara gått upp på scen och lekt Anna Mannheimer!

Jag har rätt dialekt och vid den tiden samma frisyr (eller brist på). Publiken hade bara trott att hon hade en dålig dag.
Och sedan när The Real Anna M kom, skulle jag bara säga:
– Eh.. Ursäkta, men jag måste faktiskt gå nu. Jag har en bebis som väntar på mig här utanför.
Och Anna skulle ha sagt:
– Don´t go, du kan bli min stand in i Stockholm. Så kan jag jobba dubbelt.

Ah, det hade kunnat vara något.
Jag hade tagit huvudstadens galor och premiärer medan Anna ostört kunnat jobba och leva i Gbg.
Det hade varit win-win. Eller win-lose, vem vet? 

Nya tider på Wendela-redaktionen.
Anna och Chefen har nya jobb. Och vi lever nu ihop med Bonus-redaktionen som i ett registrerat partnerskap.
Detta betyder nya medarbetare.
Först ut av dessa: Monica Karlstein, 25, som vikarierar som webbredaktör för Wendela OCH reporter för Bonus.

Hur känns det att vara här på Wendela?
– Jättekul.
Hur länge har du varit här?
– Sedan måndag förra veckan. Tanken var att jag skulle vara på Wendela i två dagar och sedan på nöjet. Men nu blir det så att jag ska vara här i en månad. Jag är glad att vara här, det är ämnen som är tacksamma att skriva om.
Vad har du gjort innan du kom hit?
– Jag har varit webbredaktör på landstinget. Och så har jag frilansat för Nacka Värmdö Posten bland annat. För några år sedan gjorde jag en EMU-bilaga åt DN och intervjuade bland annat Birgitta Ohlsson, men hon såg inte ut så där i håret då.
Nä, haha, det var dagens samtalsämne, hennes vilda frisyr. Men har du pluggat journalistik?
– Jag har läst statsvetenskap och journalistik. Och den praktiska delen av journalistikutbildningen gjorde jag på Hawaii.
Hawaii!?
– Ja. Visst. Jag ville surfa och så. Uppleva naturen, dykningen. Och det var ett perfekt sätt att finansiera uppehället där genom att plugga.
Är du en adrenaline junkie?
– Ehhh… (lång paus). Ja. Det får jag väl säga att jag är. När jag var tillbaka på Hawaii försökte jag få upp pappa i en minihelikopter utan sidoväggar men det gick inte så jag fick göra det själv.
Vad har du gjort mer?
– Dykt med hajar på Hawaii. Dykt i Thailand. Hoppat fallskärm.
Vad träffade du din kille?
– På en fjällresa.
Eh, typ, extreme skiing då?
– Nej, det var en vanlig Luciahelg…
Offpist?!
– Nja..
På after skin!?
– Haha, nja, vi hamnade typ grannar.
Vad är drömjobbet då?
– Det är väl resereportage. Så jag kan kombinera jobbet med mitt största nöje, att resa.

Hej hej Monica, hej på dig Monica. Och välkommen till oss!

Detta har vi kunnat titta på i en, två, tre, fyra, fem, sex, sju veckor eller nåt medan vi äter i personalmatsalen.
Vackrare än vyn över Slakthusområdet, I´d say.
Någon har lämnat sina spår.
– Ett rådjur? säger jag.
– En rökare, säger Lina.
Ståplats för man förmoda. Smoking is not so hot.