Alltså spam. Och såna där bedragarmejl, ni vet, typ Nigeriabreven.
Människorna bakom är ju smidiga som elefanter, klipska som öronmaneter.

Av de mejl som slinker igenom spamfiltret kan man av ämnesraden eller avsändaren raskt avgöra vad det rör sig om.

Och om man skulle öppna och läsa så faller de ju genast på den usla stavningen. Eller usla automatöversättningen, kanske man ska säga.

Igår öppnade jag ett uppenbart spam – bara för att jag inte fått ett enda annat mejl.
Och det var tamigtusan värt det. Här ett noga utvalt avsnitt i mejlet från en engelsk bankdirektör (jojo):

”Valet att kontakta dig upphetsad av geografisk karaktär av var du bor, i synnerhet på grund av känslighet för transaktionen och sekretessen häri. Nu vår bank har väntat på någon av de anhöriga att komma upp till kravet, men ingen har gjort det. Jag personligen har tappat lokalisera varken anhöriga eller någon anhöriga.”