För ett år sedan höll jag som bäst på att ladda för det här –  en månad i Paris. Nu ska jag återvända, en hel skön vecka i Paris mitt i bästa vårmånaden april. Längtar som en dåre.

Men en sak tynger mitt flygrädda hjärta. Efter timmar i telefonkö hos SJ får jag veta att tågresa fram och tillbaks till uteserveringarnas högborg kostar närmare 6000 kronor – att ställa mot lågprisflygets lockande tusenlapp tur och retur. Miljövänligt – ja. Mysigt – ja. Ekonomiskt försvarbart – inte alls.

Hur ska jag göra då? Ska jag förneka skräcken och flyga, ska jag betala motsvarande en månads studielån för att skumpa ner på nattåget, ska jag hitta en buss, ska jag lifta, powerwalka, krypa..? Hjälp mig, är ni snälla! Bästa vägen till Paris vinner en sån där snöglob med ett eiffeltorn i.

Om jag dammar av mina Converse och går E4:an söderut..?

… och apropå stolar, lika bra att jag introducerar Helenas stol när jag ändå är i farten. På den sitter Monica som faktiskt är Helena den här veckan, medan originalet är på Kanarieöarna och (detta är inte bekräftat men jag får lov att förmoda) längtar efter oss. Men Monica är inte ensam om att vara Helena, jag har fått låna det hett eftertraktade garagekortet och varje morgon och kväll när jag skumpar igenom spärrarna möts jag av ett ”Välkommen/Välkommen åter Helena Utter”. Det finns visst en liten Helena i oss alla. 

Just nu på Wendela: Vår nya stjärna på redaktionshimlen heter Annika och jag hade tänkt introducera henne för er på bloggen idag. Men hon är sjuk, så istället introducerar jag hennes stol och dator. Föreställ er vilka stordåd som ska utföras här! Och håll ut, intervju och presentation kommer efter tillfrisknande.