Whaddaday. No man an island, heter det.
Och varje kvinna ett Island.
Haha, skoja bara.
Men jag har känt mig ensam här vid vår ö idag. Det är jobba hemma och vara sjuk hemma och Annika som hänger i studion (fast nu är hon tillbaka).
Snyft snyft. Gnäll gnäll.
Men annars är det nästan bara roligt att vara jag. Kolla min långa arm!

Bilden är tagen av en finsk mutation som kom hit och hälsade på och ville skvallra om kollegor. Vi drog i alla fall slutsatsen att finnar, halvfinnar och norrlänningar som bor i Stockholm med omnejder är mutationer för dom pladdrar så mycket. Usch, ja. Vi pratade typ i munnen på varandra (bildligt talat) när vi sa det. Eftersom jag också är halvfinne.