Sonen går in för kycklingspetten. Bra mat.
Men en mamma måste alltid vara där och peta. Finns alltid fler punkter på listan som bygger upp det dåliga samvetet. Nu tänker jag: varierad kost.
– Ska du inte prova nåt annat?
– Nä, säger Stora E.
– Vårrullar?!
– Finns det höstrullar? Och errullar?
– Friterat äggblad?
– Inte visste jag att äggen har blad!
Jag riktar om kanonen mot den yngre generationen. Men så kommer jag på att hon är fridlyst. Ett reservat av grönskande barndom där jag försöker att trampa så lite som möjligt. inte bryta kvistar.
Så hon kör ned näven i vattenglaset, hämtar mat som hon inte äter upp och äter mintchoklad istället. Sedan skriker hon TUTTAR minst tjugo gånger.
När Stora E var liten hade jag fullt upp med att vara Mamma Bra och göra honom till Sonen Bäst.
Orättvist, ja.
Och nu skäms han för Lilla O och drar ned mössan för ögonen.