I morse när vi tejpade upp vårt redaktions-idolporträtt (ja Ernst, vem annars) så tänkte jag på hur lite vi pratat om honom på sistone. Han som fanns i allt vi gjorde i julas, som prydde helenas 40-årströja, han vars uttryck blev vår slang. Det oroade mig förstås mycket. Men nu insåg jag just att jag hittills idag har 1) bloggat om kakboks-tips och 2) ägnat hela lunchen åt att prata lyriskt om att införskaffa en glassmaskin. Jag är inte förlorad Ernst, jag går här i raggsockar, eller snart barfota, i dina spår.