Krokusarna vägrar liksom ta sig på baksidan av huset. Och pärlhyacinterna och scillorna.
Grannarna däremot, dom har häcken full.
Jag blir närmast förbannad och svär åt jorden och de osynliga krokusarna. Måttar sparkar mot nåt som inte finns. Detta är viktigt när man bor som vi gör!
– Det kanskeär för mycket sol på morgonen och för lite på eftermiddagen på vår baksida säger sonen.
– Aha. Du tänker så, säger jag som tog det mer personligt. Somatt krokuskollektivet konspirerar mot mig.