Stod på löpbandet och hoppades att jag skulle hamna i den där transen som gör att man kan springa i en timme utan att titta på klockan.

På tv:n åkte fattiga indier till ett tempel och rakade av sig håret (”jag känner mig utan synd nu”) medan rika indier gjorde hår-extensions och förklarade varför indiska Elle måste ha ljusa kvinnor på omslaget (”det säljer bättre”).

Jag inser att poängen – om man sett hela tv-programmet – antagligen skulle vara att var och en blir salig på sin tro. Somliga av religionen, somliga av västerländsk utseende-religion.

Eller möjligtvis att vi alla är lurade. Fast på olika sätt.

Men nu såg jag inte hela programmet. För jag blev så beklämd av allting så jag klev ur transen som ändå inte infunnit sig och av löpbandet och in i duschen och tänkte att duscha får vara min religion. För jag tror varken på tempel eller på hårfix/silikonutfyllnad/analblekning/läppförvällning som vägen till salighet.

Men grejen är väl den att om man duschar så är man väl också lurad. Av renlighetsindsustrin eller vattenverkslobbyn eller tillverkarna av duschmunstycken. Nåt lurt är det. Med allt.