Krokusarna vägrar liksom ta sig på baksidan av huset. Och pärlhyacinterna och scillorna.
Grannarna däremot, dom har häcken full.
Jag blir närmast förbannad och svär åt jorden och de osynliga krokusarna. Måttar sparkar mot nåt som inte finns. Detta är viktigt när man bor som vi gör!
– Det kanskeär för mycket sol på morgonen och för lite på eftermiddagen på vår baksida säger sonen.
– Aha. Du tänker så, säger jag som tog det mer personligt. Somatt krokuskollektivet konspirerar mot mig.

What’s in a name?

Har man stått ut med ett udda efternamn och kallats alla möjliga gnagarnamn under sin uppväxt – ja då blir man stolt och vägrar byta.

Nu kan jag inte länka för jag har gått ut och satt mig i solen.

Men läs om efternamn på Wendela idag – på nätet. Eller köp tidningen och sätt er i solen!

Aaah, äntligen öl till min babyhjärna. 

I min låda finns till och med en tepåse. Om man tittar riktigt noga.

Stod på löpbandet och hoppades att jag skulle hamna i den där transen som gör att man kan springa i en timme utan att titta på klockan.

På tv:n åkte fattiga indier till ett tempel och rakade av sig håret (”jag känner mig utan synd nu”) medan rika indier gjorde hår-extensions och förklarade varför indiska Elle måste ha ljusa kvinnor på omslaget (”det säljer bättre”).

Jag inser att poängen – om man sett hela tv-programmet – antagligen skulle vara att var och en blir salig på sin tro. Somliga av religionen, somliga av västerländsk utseende-religion.

Eller möjligtvis att vi alla är lurade. Fast på olika sätt.

Men nu såg jag inte hela programmet. För jag blev så beklämd av allting så jag klev ur transen som ändå inte infunnit sig och av löpbandet och in i duschen och tänkte att duscha får vara min religion. För jag tror varken på tempel eller på hårfix/silikonutfyllnad/analblekning/läppförvällning som vägen till salighet.

Men grejen är väl den att om man duschar så är man väl också lurad. Av renlighetsindsustrin eller vattenverkslobbyn eller tillverkarna av duschmunstycken. Nåt lurt är det. Med allt.

Underbara fredag! Snart har jag gjort mina två första månader på Wendelas redaktion. Men idag gjorde jag ändå en alldeles ny upptäckt. Det står en dignande fruktkorg i vår fikahörna. Fantastiska fredag! Men ryktet säger att det gäller att vara snabb. Det är rykande åtgång på bananerna!!!!!

När man läser dagens Aftonbladet kan man konstatera att jag gjort dagens felval.
Det är nämligen friskvården som får folk att trivas på jobbet, inte gott kaffe. Och här har vi eget gym + ett antal träningspass i veckan att välja mellan. Jag skulle gått på lunchaerobics idag men fick en käpp i något hjul. (Dock säkrade jag veckans trivsel i onsdags eftermiddag då jag tränade med Yllet och dom hårda brudarna.)

Det som får folk att vantrivas är rökning (inte rökare dock, vilket verkar rimligt eftersom de få rökare vi har här är så trevliga så man överväger att börja) och snuskiga kök.

Vad man undrar: gäller samma sak hemma – att snuskiga kök minskar trivseln? Och vem kan man då stämma, sig själv, den man bor med, barnen eller kanske byggbolaget?

Idag skriver prästen Annika Borg på DN Debatt om brudöverlämning.
Tydligen vill nu kronprinsessparet att bruden ska ledas till altaret av pappa Kungen – och där överlämnad till sin make.

Om brudöverlämning skrev vi förra sommaren – dock ej med anledning av prinsessbröllop utan bara som ett fenomen som breder ut sig. (Läs artikeln här om ni vill veta varför: Pappan – brudens val)

Man kan 1. konstatera att även kungabarnen tittar på amerikansk smörja.

Och 2. säga att Sigmund Freud är mer saknad än nånsin. Skulle vara roligt att veta vad han tycker om detta.

Jag tycker det osar Oidipus och Medea och allt möjligt.

Kan man inte stå på egna ben på sin STORA DAG (som det brukar kallas) och ens blivande man inte duger att luta sig mot, så kan man väl be kyrkovaktmästaren rulla in en på bår.

Vi har följt honom på twitter. Först glada utrop om köttmiddagar i Lissabon. Sen allt mer desperata rop från en ask-resa genom Europa.
– Fy fan va trött jag är, vi får ta den bilden sedan, hälsar A innan han försvinner in i hissen för vidare färd upp till kantinen. (På bilden även Debattchefen.) 

Det ramlade snöflak från himlen i Västerort i morse.
Men inne i stan var det finfin frukost.
Och så räknade jag unga män och äldre damer med knähund på Östermalm.
Det var lika många som under en vecka på Gran Canaria (och där var det j-många!).

Sedan träffade jag Maria som i vanliga fall föreläser för skolungdomar om internets möjligheter och framför allt personliga fallgropar.
Mycket intressant. Artikel kommer på sajten så fort mina kollegor är tillbaka från lunch.