”Aldrig mer” tänkte jag från start till mål förra gången jag sprang en halvmara.
Men i samma sekund foten landade på mattan som registrerar ens sluttid, kom tanken ”Äsch det var väl inget.”
Igår malde bara tanken på hur långt det var till nästa vätskekontroll.
Och på Slottskogsvallen tänkte jag att nästa år springer jag snabbare.