Finns det något som är så underbart som nostalgi? Att drömma sig tillbaka till det som var så fantastiskt. Att plocka de bästa minnena ut kakan och återuppleva dem igen, antingen i tanken eller rent fysiskt. 

I kväll är en sådan kväll. När nostalgin tar sig fysisk form.

Jag var väl tio år. Det var lördagsmorgon. Klockan var sju och jag och min bästis E stod ute på isen i Rosenlundshallen (numera Kinnarps arena) i Jönköping och frös. Redo att starta helgens första träningspass.

Vi åkte konståkning båda två. Började när vi var sex år och fortsatte tills tonårsproblemen och allt kul på gymnasiet kändes viktigare än att klara dubbel flip eller göra en perfekt kombinationspiruett.

I alla fall… Under de där lördagsmornarna kunde det ibland vara svårt att komma igång. Men E hade med sig sin mammas kassettband med Orup och vi improviserade vilt under uppvärmningen till den musik vi tyckte var den bästa i världen.

I kväll spelar Orup på Debaser i Stockholm. Han bjuder på hela sin debutplatta från början till slut.

Och självklart ska jag och E dit!