Detta med nätdejting.
Det skriver vi om titt som tätt. I förra veckan om en sajt som ställde vissa KRAV på sina medlemmar, 4 års högre studier och en välskriven profil. Annars får man inte va med.

Först kände jag att jag ville vrida om kniven, ta ned dem – som man ofta vill när folk sätter sig på höga hästar.
Men sedan öppnades alla helvetets portar i kommentarsfälten och i min mejlbox (och någon understod sig till och med att skicka privat facebookmeddelande till mig).

Då fick jag en impuls att försvara de här stackars människorna som driver elit-dejtingsajten. Och framför allt dem som är med där.

Folk blir provocerad av så mycket.

Att det finns sajter enbart för snygga, rika, wannabe-rika, smarta.
Att det finns klubbar för folk med högt IQ.
Etc etc etc.

Visst är det märkligt att världen börjar bli som ett stort jäkla öråd, där det finns dejtingsajter där man kan röstas bort för att man är för ful. Men det är ju frivilligt att ge sig in där.

Och så länge staten inte inför skattelättnader för godtyckliga grupper (t ex ”brudar Reinfelt vill ligga med”) så ser jag inget problem i att högintelligenta har sin egen förening, s k snygga människor dejtar varandra och högutbildade sitter och skickar akademiskt formulerade sexinviter till varandra . 

Det står var och en fritt att starta sin egen förening/sajt/mötesplats för sitt särintresse.

Men jag misstänker att alla de som låter sin vrede välla fram har ett litet problem med att starta förening för sitt särintresse. Jag menar, förening för medelmåttor – hur särintressant är det?

PS. Idag kan ni uppröra er över jobbsökarsajten för snyggon om ni vill.