Detta med mamma = sociala medier-expert gav en liten sidodebatt. Om huruvida man ska adda glinen på Facebook eller ej.

I höstas kom ett mejl från en förälder i mitt barns klass. Föräldern ville inte att hennes dotter skulle skaffa Facebook-konto. Och ville nu höra med oss andra, har våra småttingar tjatat om FB? Eller finns de kanske där redan?

Det utbröt viss mejl-diskussion. Sedan skickade jag ett frejdigt mejl till hela föräldragruppen och berättade att MITT BARN inte var ett dugg intresserad av sånt och inte ens visste vad Facebook är.
Och FÖRRESTEN så var det ju 18 års åldergräns, visste jag.
För jag hade skrivit en ARTIKEL om detta ett år tidigare.

Då kom det ett mejl till mig. Enbart till mig. En pappa i klassen upplyste mig försynt om att både mitt barn och hans barn sedan en tid fanns på Facebook.
Och åldergränsen var tydligen ändrad. 

Humdidum… När man är en beskäftig idiot får man vara glad över bra vänner.

Jag skickade genast request om att bli vän med min avkomma, sprang hem och försökte ha ett ÖPPET och INTRESSERAT samtal med avkomman, för det har jag också skrivit i artiklar att man ska ha.

Det blev till att skicka ett mejl till alla föräldrar och säga att ”Hoppsan, så det kan gå men ungen fanns redan på FB”.

Jag hade inget emot att mitt barn fanns på Facebook. Mina barn är fria själar.
Jag hade bara nånting emot att jag framstod som att jag är Mamma Dålig.
Eller att det framkom. 

 

PS. Mer att läsa för den intresserade: gammal artiikel där tonårsexperten säger ”Kräv att bli addad av ditt barn”.