Detta är inte vad man kallar Baby Shower.
Men det blev en slags baby shower.
Gamla Ordföranden skulle introducera oss för sin livs levande ganska nya bäbis, Siri aka Plätten (f ö flitig läsare av denna blogg).
Men när vi sitter i gräset och äter lunch blir Plätten lite baskad.
Så då får Jenny plocka upp bebben.
Och vi plockar upp våra iphonar.
Pannkakstorsdag är old news och Plättonsdag är det nya svarta. Idag väntar hela huset på att få träffa den här tjejen – som tillsammans med sin mor ska förära oss ett besök och gemensam lunch i solen. Eftersom Siri funderar på att söka jobb på Wendela inom ett tjugotal år är vi naturligtvis väldigt nyfikna på hennes personlighet.
Känner mig som Bree van der Kamp när jag blickar ut över mina ägor… eh, lilla rabatt… Men den är nog snyggast i kvarteret (förlåt alla grannar).
1. Svetten rinner när man går från Gullmarsplan till Globen klockan 18 och nånting.
2. Åttiotalister (och sena sjuttiotalister) mejlar (eller messar) hellre än de pratar i telefon.
3. Jag ska tydligen springa Göteborgsvarvet på lördag.
4. I Stockholms innerstad kan man komma till dagis och hämta sitt barn med en kaffe lattemugg i ena näven.
Ja, det var väl det hele.
Här är vi, och alla våra kollegor som twittrar. Så kan alla leka forskningsassistenter en liten stund.
Tänk vilken tur man har ibland.
Till exempel drar jag en suck av lättnad för att jag inte är forskningsassistent vid USA:s nationalbibliotek nu när Twitter donerar hela sitt arkiv dit – för forskning.
En historiker säger till New York Times att tweetarna är som dagboksanteckningar, nedklottrade i ögonblick när folk är som mest ärliga.
Who am I – men tillåt mig ändå tvivla.
Dagböcker skrivs ofta för att INTE läsas av någon annan.
Tweetar skickas ut till hela den uppkopplade världen.
Som trandans vid hornborgasjön.
Eller som svansjön på bolsjoj-baletten.
Det handlar om att synas i sin ballaste dager.
Alltså ögonblick då folk är som minst ärliga.
Fast det kan man förstås också forska på.
Nu finns det ju gott om mensch som tycker att twitter är pladder och banaliteter.
Men så finns det de som försvarar Twitters allmänmänskliga intresse med att Gud bor i detaljerna.
Javisst, det kan ju hända.
Men jag är ändå glad att jag slipper.
Tänk vad många väderobservationer, lunchrapporter, tv-programsutrop etc etc etc någon stackars forskningsassistent ska behöva gå igenom får att hittta ett guldkorn.
Puh.
Observera tjejerna till höger. Dom läser Amelia. Eller snarare ”läser Amelia”. Vad gör man inte för att slippa vara med på bild!
Lunch i solen, sen redaktionsmöte och födelsedagsfika för Cecilia. Måndag-schmåndag.
Vissa oönskade mejl är mer oönskade än andra.
T ex: ”If you died tomorrow, what would you like your loved ones to know?”
Usch, spammare ska hålla sig till futiliteter och icke-proble
Som gamla fina Enlarge your penis?
Nästan så man saknar det.
