Det är onsdageftermidddag på Wendelaredaktionen. Vad betyder det? Jo, om några minuter, redan kl 14, kan den som vill chatta med sexologen Linn Heed. Så, ställ era frågor redan nu!

Femårig dotter och Nya Chefen har det gemensamt att de kommunicerar skriftligen.

Till: Undisclosed-recipients? Hur som helst, jag sticker till Sydafrika en sväng, hörs efter helgen!

Om man bara varit citizen of the US och Globengallerian varit the 51st state, då jäklar hade jag haft ett case:
Wendela versus Röda Näsan.

Röda Näsan sålde mig nämligen en kaffe latte i måndags.
Jag stod vid disken, redo att beställa, när hon uppenbarade sig, i klass med nysande servitrisen i engelska stum-slapstick-kortfilmen Badliv.

Jag backade ett halvt steg, hann tänka att det vore oartigt att rusa därifrån när vi kommit så långt, hon ska ju inte ta i kaffet med händerna, sa:
 – Ehhh… En latte, tack. Åtamed.

Kollegan T stod bredvid med en pastöriserad glass och höll på brisera av skratt.

Sedan fick jag den där jävla latten, kall var den också, så bakterierna dansade väl limbo där inne.

Och hela vägen tillbaka till redaktionen fnittrade T fram det ena mer lugnande än det andra:
– Fan du kommer aldrig komma till jobbet mer!
– Satan vad du har fått svininfluensan!
– Säkert fågelinfluensan också!
– Fan det här är ju som en sämre film!

Allt medan jag höll pappmuggen längre och längre från kroppen.

Men – jag drack upp den!
Hur sjuk är inte jag- eller kommer bli!

Och nu kan jag inte släppa detta.
Igår satt jag här och nös och tänkte på svinis eller fåglis eller nåt.
Det kan också ha varit pollenallergi. Eller polenallergi, som P föreslog.

Idag, på andra dagen efter Röda Näsan-latten, har det uppstått ett munsår.

Jag borde stämma dem. 
Som pellejönsen som stämmer Starbucks för att teet var för varmt.
Fast tvärtom dårå.

 Jag har alltid hatat mornar. Det började redan på högstadiet. En tonårstrött, liten tjej som helst ville sova till kl 12. Som skippade frukosten. Som liftade in till stan för att hon missade bussen. Som alltid kom för sent till dagens första lektion.

Morgonhatet fortsatte även när jag flyttade hemifrån. Att gå upp före kl 9 kändes som ett slag i magen varje gång.

För några år sedan började jag jobba en bra bit hemifrån. Det betydde ännu tidigare uppgång och eftersom jag är kvällsmänniska och inte kan gå och lägga mig när jag ska, resulterade det i att jag ständigt var trött – dödstrött.

Det här var ett bra tag sedan. För plötsligt hände något. Nu kan jag gå upp i lugn och ro och är på jobbet på 20 minuter. Men frukost skippar jag fortfarande hemma.

Längst upp i Globen i den byggnad där Aftonbladet ligger nämligen en underbar kafeteria. Där köper jag varje morgon kaffe och en fralla, som intas med andakt vid skrivbordet samtidigt som arbetsdagen på Wendelaredaktionen drar igång. Det är underbart!

Ibland är det de där småsakerna som gör världen till en väldigt trevlig plats!!!  

”Jag har fått ett helt sortiment” utropar chefen med skräckblandad förtjusning när hon öppnar dagens postpaket. Tja. Själv fick jag två produkter för att ta bort hår på benen skickade med bud igår. Märklig arbetsplats detta.

”Rör inget, jag måste blogga om detta!”
”Och jag måste twittra!”

… jag trodde verkligen att det här var mycket mer spännande än det faktiskt var.

*** Texten uppdateras fortlöpande.

Via mejl kommer det ett nyhetsbrev från en konstig kanal.
Men med min osvikliga känsla för trender kommer kanalen säkert bli en GREAT SUCCESS så jag vågar inte berätta vilken, ni får göra era egna efterforskningar.

Detta lockar de med i veckan:
Måndag Hur skaffar man sig en rik man?
Tisdag Hårtips
Onsdag Arga Tanten
Torsdag MakeUpExperterna om Mascara
Fredag OSIS-event

Tänk så fel man kan träffa med sån här riktad reklam.

Möjligtvis kan jag tänka mig att smygtitta på onsdag, bara för att ta se hur man bli en Ännu Argare Tant.

Ahh, lite västsvensk dialekt på Wendela- och Bonusredaktionen!

Maja-Stina Fransson, 26, är vår nya medarbetare som ska fixa biffen i sommar.

Var kommer du ifrån?
– Senast kommer jag från Alingsås. Från början är jag från Herrrljunga.

Vad har du har du jobbat med?
– Nu senast har jag frilansat. Jag har gjort lite allt möjligt, skrivit för olika magasin, Vi Föräldrar bland annat. Jobbat lite för Sveriges Radio, gjort webb-tv, varit webbredaktör för Driftig.nu.

Aha, var det där du lärde dig Escenic (vårt publicerinssystem, reds anm)?
– Nej det var på Barometern där jag var innan jag började frilansa.

Vad skriver du helst om?
– Jag gillar att skriva porträtt och att skriva om entreprenörskap.

Har du barn?
– Nej.

Jag tänkte på att du skrivit för Vi Föräldrar…
– Jag gillar ju barn. Och det här med föräldraskap är spännande. Jag kanske är nyfiken inför framtiden.

Intressant. Jag var inte ett dugg intresserad av sånt innan jag fick barn.
– Jag är väl den där bra vännen som lyssnar på gravida kompisar. Det är spännande att se hur de blir, hur de mår och så.

Det här med att du bor i Alingsås…
– Ja, vi ville testa att bo på landet, jag och min sambo. Men nu har han sympatiflyttat med mig till Stockholm, han är också frilansjournalist. Och nu bor vi tillfälligt hos hans föräldrar här i Stockholm.