Jag har alltid hatat mornar. Det började redan på högstadiet. En tonårstrött, liten tjej som helst ville sova till kl 12. Som skippade frukosten. Som liftade in till stan för att hon missade bussen. Som alltid kom för sent till dagens första lektion.

Morgonhatet fortsatte även när jag flyttade hemifrån. Att gå upp före kl 9 kändes som ett slag i magen varje gång.

För några år sedan började jag jobba en bra bit hemifrån. Det betydde ännu tidigare uppgång och eftersom jag är kvällsmänniska och inte kan gå och lägga mig när jag ska, resulterade det i att jag ständigt var trött – dödstrött.

Det här var ett bra tag sedan. För plötsligt hände något. Nu kan jag gå upp i lugn och ro och är på jobbet på 20 minuter. Men frukost skippar jag fortfarande hemma.

Längst upp i Globen i den byggnad där Aftonbladet ligger nämligen en underbar kafeteria. Där köper jag varje morgon kaffe och en fralla, som intas med andakt vid skrivbordet samtidigt som arbetsdagen på Wendelaredaktionen drar igång. Det är underbart!

Ibland är det de där småsakerna som gör världen till en väldigt trevlig plats!!!