Vi tvingar oss ner och bort för att komma ur magnetfältet som vill dra oss tillbaka till festiviteterna på plan 9.

Vi har saker som väntar på oss. Ett hem att städa inför nästa fest. Eller – som i mitt fall – två barn som växer upp och står i.

Vet ni, att livet är för jäkla kort.

Jag tittar på filerna på datorns skrivbord. Jag använder nästan aldrig den här datorn numera. Men när jag loggar in ser jag mina utströdda, slumpvis kvarglömda filer. En bylinebild. En semesterbild på mig och min dotter. En bild på kollegor på en kurs i maj 2008. Noterna till Hugger i sten. Två mp3or – Hon gör mig galen och Behind Blue Eyes – som någon skickade till mig för snart två år sedan.

Det finns för mycket bra i livet och bara för att det finns för mycket bra så blir det summasummarum skit.