Wendelaredaktionens placering bjuder på utsikt mot en gymnasieskola belägen på andra sidan Arenavägen.

Just nu är den smyckad med blåa och gula ballonger. En strid ström av ungdomar i fina vita mössor rör sig mot skolan. Lite rödmosiga i ansiktet efter en förmodad champangefrukost är de. Men glada. Så in i norden glada. De tar studenten.

Jag kommer ihåg min egen student. En av de bästa dagarna i mitt liv – trots att det har gått ganska många år sedan dess. Den frihetskänsla, blandad med en smula vemod, som jag kände då är svår att slå. Världen låg framför mina fötter. Det var bara att kasta sig ut.

Kastet ledde ända till en sunkiglägenhet i Willesden Green utanför London. Och ett jobb som rullskridskobud med alldeles för dåligt betalt. Kladdkaka till lunch och röd vin och brieost på kvällarna. Kalla nätter och en dusch som bara droppade ut vatten.

En annan lägenhet. Inte bättre den. Men ett trasigt fönster där det blåste in svinkall luft mitt i vintern. Ett badkar bakom en skärm mitt i köket. Utan duschslang med en liten provisorisk hink som man fick använda för att hälla vatten över sig. Och gamla slitna heltäckningsmattor.

Men ändå… Jag var vuxen och klarade mig själv! Det var en fantastiskt känsla.