– Fan va man börjar bli vuxen, säger kollegan och nickar mot glassen.
Det tar ett tag innan jag fattar. Men sen hör jag det klockrena slaget när hammaren träffar huvudet på spiken.

Vi har köpt glass hos Ben & Jerry här nere i gallerian. Det finns New York Super Duper Chunky Funky with Choco Hunky Dory. Och sånt.
Kollegan har valt Vanilla Fudge. Den ”renaste” smaken dom hade.
Eller kanske bara det kortaste namnet?

Och plötsligt minns jag. Triumfglass-kiosken på Avenyn och Himmelsk Röra och Stracciatella och Polka och andra glassiga fantasier.
Och så pappa, han tog – vanilj.

Mamma tog ingenting. Hon hade jobbat i glasskiosk som ung och förätit sig. Eller hade hon verkligen det? Fanns det glasskiosker på den finska bonnalandet på 50-talet?
Det kanske bara var lite vanlig kvinnlig försakelse, ärvd från små karelska pirogbakande tanter.
Som min pyttelilla mormor. Satt i sitt lilla kök på en liten pall och rökte medan vi satt inne i rummet och åt.

Nuförtiden kommer jag på mig själv med att ofta strunta i glassen.
– Vi cyklar till Blomsterlandet och köper glass! ropar jag.
Oj, vad vi cyklar. Sedan köper jag glass till barnen och kanske en pion till mig.
Men ofta får man ju slumpen från sexåringen.

Hos Ben & Jerry frågar jag:
– Har du nån med marschmallows och chokladbitar i?