Jag hade omfamnat den ömt och länge – om den bara kom någon gång.
Framtiden.
Här sitter man och klipper och klistrar grejer à la 1999.
Rensar bort radbrytningar, one by one.

Nä, jag hade inte sjasat bort en robot som hade propsat på att göra vissa av dagens arbetsuppgifter.

Och det här fantastiska informationsflödet vi lever i.
Hur kommer det sig då att appen jag laddat ned till Iphonen är lika dålig som Google Translate på att hitta orden jag söker?
Och framför allt: varför hittar jag i princip alltid svaren i ett svenskt-engelskt lexikon, helt tryckt på papper, som står i min bokhylla?
Borde det inte vara lätt att fylla på en app eller Googles översättningstjänst med nya ord?
Hur kan det ändlösa nätet innehålla färre uppslagsord än en gammal bok, inte uppdaterad sedan tryckstart någon gång på 1980-talet?

Nä, kom hit framtiden. Så ska jag krama dig och klia dig i nacken.