Häftig ordväxling pågår mellan Lilla O och Stora E.

Plötsligt ropar E triumferande och med pekfingret riktat mot lillasyster:

– GAMMELSMURF!

Sedan går det undan. Gallskrik tillbaka och en höjd näve. (Men Stora E slår inte på riktigt. Det gör han aldrig, han bara hotar med stryk.)

– Vadå gammelsmurf? undrar jag.

– Om jag säger Gammelsmurf måste hon vara tyst. Annars får jag slå henne, förklarar Stora E.

Aha. Ett för mig tidigare okänt lagrum i skolgårdens lag. Och andra tecknet senaste tiden på att Gammelsmurf lever.

Undra förresten vad som händer om man ropar Homer Simpson?