De gjorde det. Fast jag så innerligt hoppades att det hela bara var ett dumt pr-trick. 100 000 kronor gick bokstavligen upp i rök när FI nu på morgonen eldade upp innehållet i en genomskinlig plastpåse under Almedalsveckan på Gotland.

Så försvann en stor skopa av mitt förtroende för partiet, som ska kämpa för jämställdhet.

Det är inte det. Jag förstår verkligen poängen. Att symbolhandlingen ska påminna om de löneskillnader som finns mellan könen.

Samtidigt känns det som ett hån mot alla dem som inte har några pengar – som inte har några pengar överhuvud taget. De som inte har mat för dagen, tak över huvudet eller tillgång till rent vatten. De som lever på gatan, i en vardag fylld med kriminalitet och våld. De – många gånger kvinnor – som tvingas sälja sina kroppar för att överleva.

100 000 är inte mycket pengar i perspektivet ”att rädda världen och skapa fred på jorden”. Men ändå. Det är pengar som faktiskt skulle kunna göra en skillnad för någon.

Sanningen är att jag inte heller tror att FI tjänat något på handlingen. Naturligtvis får de extremt mycket uppmärksamhet. Men risken är att många bara ser partiet som en samling galna, rabiata feminister. Och det är synd.

I dag är jag besviken. En besviken feminist!