Det pågår någon form av gråtfest här på Bonus/Wendela-redaktionen. Anledningen är chefen, som nu är tillbaka från semestern.

Med jämna mellanrum skickar hon små länkar till sina medarbetares mejlboxar. I går framkallade dessa blöta kinder hos mig. Och idag var det inte långt ifrån igen. Viktigt att säga är dock att det handlar om tårar av lycka.

Kommer ni ihåg den underbara filmen ”Bagdad Café”, som kom någon gång i slutet av 80-talet? Jag var inte så gammal då, men minns fortfarande hur berörd jag blev av berättelsen om Jasmin som grälar med sin man mitt i öknen. Plötsligt sticker hon bara och hamnar på ett café där hon blir kvar.

Det är en väldigt fin historia om människor. Riktiga människor med fel och brister, ärr och skavanker.

Chefens mejlade klipp kommer från programmet ”So you think you can dance”. Där förvandlas vanliga människor till gudar när deras kroppar plötsligt blir ett med musiken. När det de vill säga genom dansen går rakt in i hjärtat och man känner sig träffad av blixten – fast på ett bra sätt.

Till råga på allt. I en av de här klippen – det bästa av alla – spelades Bagdad Cafés ledmotiv ”Calling you”. Kan det bli mycket bättre. En sjukt bra låt och en fantastisk dans.

Kolla klippet här och gråt en skvätt!!!

http://www.youtube.com/watch?v=ADBgqJgfU7M