Om nån saknar oss: vi gör lite olika saker; har semester, jobbar och hoppar in på webbens nyhetsdesk.

På natten dyker det upp nya människor som är ens kollegor fast somliga av dem har man aldrig pratat med, andra har man aldrig ens sett.

När man går hem släcker man lampan, går förbi papprets nyhetsdesk, säger:
– Jamen hejdå då, nu får ni klara er utan det fantastiska nätet.
– Lufttidningen! säger bildredaktören och skrattar på bred värmländska.
– Luften är fri! skriker jag och springer mot hissarna.

Sedan kör man hem. På P1 spelar dom – vågskvalp.

Jag tänker att det är som en parodi på en nattsändning och tänker att snart slutar dom. Men jag måste lyssna hur länge skvalpet tillåts hålla på. Och prick 20 minuter senare parkerar jag hemma, det skvalpar fortfarande. Det kanske det har gjort hela vägen, jag minns inte.