Det är inte med ett jubel, men ändå. Här är jag, på jobbet en dag i juli. 

Det är tillfälligt avbrott i semestern.
Eller är det kanske semester som är tillfälligt avbrott i jobbet…
Inte vet jag. Men här ska jobbas ett par veckor för att sedan vara ledig ett par veckor och sedan jobba och så vidare tills jag fyller 65 i december om några år. 

Nu försöker jag acklimatisera mig till den konstgjorda kylan.
Och till det faktum att Lina inte är här.
Att på Blogghatarens stol sitter en människa jag aldrig sett förut.
Att den redaktionella utvecklingsön är öde.
Att Annas dörr är stängd och försedd med post it-lapp.
Att citatmaskinen Sara inte dykt upp.
Att bokstaven P fattas i mitt alfabet.

Och mycket andra konstiga saker.

Som kanske är helt naturliga efter lunch.

MEN – nu ska jag och Bok-Cessan snart vara bittra och genialiska och uppfinningsrika och kanske hitta på ett nytt galet stipendium eller något annat som kommer förändra våra liv.