Nu hände detta obehagliga, att jag slängde upp dörren till damtoaletten – och där stod en människa.
En kvinna som tack och lov inte hade dragit ned byxorna.
Men sånt händer ju också ibland och då är det riktigt obehagligt.

Inte det att jag i princip har något emot neddragna byxor. Beroende på person så kan det gå an.

Det är mer den här skyldiga känslan.
Av att ha klampat rakt in hos någon utan att fråga om lov.

– Åh, ursäkta! ropade jag och kände mig skyldig skyldig skyldig.

Frågan är om det egentligen är jag som känna mig skyldig, om man tänker på vilka skydligheter man som privatperson har att värna sin egen integritet.

Men men, så här kan det vara för oss som känner något slags odefinierbar skuld så fort vi ser en polisbil.

Inte okej!